Halloween

Månadens sista dag är här och i USA och oktober innebär det Halloween. Butikerna har varit fyllda med skräcktemaprylar och gigantiska påsar med godis i ett antal veckor och alltihop kokar ner till en kväll. Däremot är det inte här som blivit fallet i Sverige att kostymerna följer skräcktemat utan alla varianter är välkomna och såväl små prinsessor som diverse seriefigurer och, såklart, spöken kan knacka på ens dörr med ramsan "Trick or treat?". Eller den något förlängda: "Trick or treat. Smell my feet. Give me something nice to eat!" som en väns yngste son skalderat ett tag i väntan på den stora dagen (kvällen).

För den som inte vill sy sin egen kostym finns det sådana att köpa lite varstans. I drugstoren, större mat-och-allt-annat-butiker som Target och Wal-mart, leksaksaffären och så poppar det upp specialbutiker som håller öppet för en månad eller så. Här i Redwood har vi bland annat en Spirit Halloween ett par kvarter ifrån oss. Jag kikade in där i fredags och där fanns verkligen allt mellan himmel och jord. Oavsett om du vill spendera kvällen som Lady Gaga, pirat eller Frankenstein så finns här attiraljer.

Vi satsar på att klä ut oss till söndagssega svenskar och håller oss hemmavid idag, förhoppningsvis lyckas vi svänga ihop någon förskräckligt god middag (sämsta skämtet ever?!). Någon pumpa har vi inte heller karvat, men de där små sötingarna jag köpte på World Market har i allafall funnit sin plats och därmed är här lagom höstpyntat.

Ytterligare en pumpa "pryder" ytterdörren...nåja...så snygg är den ju inte, men vi fick ut papper från vår hyresvärd med lite info och bland annat att de boende som önskar dela ut godis i kväll ska sätta upp lappen på dörren så att trick-or-treat'arna stannar till.

För den som bor i villa är den oskrivna regeln att om ytterlampan är släckt önskar de boende inte ta del i firandet och lämnas då ifred. Enligt vad jag har hört så respekteras detta vilket känns trevligt. Eftersom vi bor i lägenhet i vad som kallas en gated community väntar vi ingen anstormning direkt utan om det kommer någon är det mest troligt barn som bor i huset (inte så många, är mest par och singlar här) och kanske deras vänner om de är på besök. Det här innebär naturligtvis att risken för att det blir många godisbitar över är rätt överhängande... Mums med risk för magknip. :)

Allt godis fick inte plats i skålen, bara drygt halva påsen och skålen är stooor. Vi får se hur mycket mängden reducerats senare ikväll, av dörrknackare alltså...

En favorit i mina kvarter

En av mina absoluta favoritbutiker häröver är Cost Plus World Market. Trevligt nog ligger den bara några ynka minuters promenad från lägenheten och får sig därför ett besök allt som oftast. World Market är en kedja och finns lite överallt i USA plus som onlineshop. Finfina möbler och inredningsprylar har de med.

Just nu är min lokala butik fylld med skörde-, kalkon- och halloweenrelaterade prylar eftersom det ju är den tiden nu. Halloween på söndag och Thanksgiving om en månad. Julen har även den gjort sitt intåg och där finns hyllmeter efter hyllmeter med juldekorationer, granprydnader och inte minst mat och godis. Allt från Nyåkers pepparkakor (vilket de förresten alltid har i olika tappningar på burkarna - vår, sommar, höst eller som nu julmotiv) till tyska adventskalendrar av precis samma sort som vi haft hemma i Sverige i alla år. Å så glögg (exportglögg om man ska vara petig) - från Saturnus i Malmö. :)

Med mig hem idag följde en korg som ska få härbärgera tidningar, några söta filtade pumpor som får agera höstdekoration i vardagsrummet när jag väl fått tummen ur och städat klart och så den där glöggen. Ja ja...det slank väl med lite godis också. De har nämligen ett fantastiskt utbud av godis och choklad (ja och mat/snacks också) med gottigheter från Ritter Sport, Droste och Milka. Ni vet sån där "riktig" choklad som de inte är så bra på häröver...den amerikanska godisindustrin är kungar på bitar som Snickers och allt med jordnötssmör i, men den där smaken man är van från hemifrån den får man bara från svensk, tysk eller schweizisk vara. I butiken kan man hitta allt möjligt i mat/snacksväg oavsett om det gäller brittisk Marmite, japanska melongelégodisar eller danskt rågbröd, en riktig liten pärla.

Äventyr i vardagsdjungeln

Hemmafrulivet är inte så glamoröst alla gånger...ganska få gånger faktiskt...men rätt trevligt ändå.

Hemmafrulivet i ett annat land innebär bland annat att man måste hitta nya verktyg för att kunna ta sig an vardagen, vilket tvättmedel ska man använda när ens vanliga Skona parfymfri inte finns och jag som städar det mesta hemma i Sverige med Grumme Grönsåpa ställdes här inför hyllmeter efter hyllmeter med det ena medlet efter det andra.

Tvättmedlet har vi provat några olika, både flytande och pulver - alla parfymfria dock, och det mesta rengörs med Mrs Meyer's Allpurpose Cleaner. Det mesta löser sig med allrengöring, fönsterputs och nåt för toan...jag ville helst hålla nere antalet rengöringsprodukter till ett minimum då vi har rätt ont om plats för att förvara allt, men det är inte alltid så lätt när man som immigrant som sagt inte har koll på vilka produkter som är bra eller ej. Ibland visar det sig dock att en till synes ensidig sak har flera användningsområden, hur osannolika de än verkar. Jag tror jag håller er på halster lite till...

Det tråkigaste rummet att städa är helt klart badrummet och tråkigaste delen i badrummet är glasduschdörrarna som ganska så snart får en rätt oschysst kalkhinna om vattnet är det minsta hårt vilket det är här. Skrubbande och diverse medel har inte riktigt rått på tråkigheterna, men idag när jag tröttnat rejält på att se den där hinnan och gjorde några djupdykningar online hittade jag tipset att använda så kallade dryer sheets, antistatbehandlade lappar man slänger in i torktumlaren tillsammans med tvätten så den blir mjuk och trevlig utan att behöva använda sköljmedel.

Det lät rätt osannolikt, men värt att prova så jag följde tipset, dryer sheets hade jag nämligen redan hemma, fuktade ett ark och gjorde ett test på ett litet område...det verkade funka så jag testade på hela dörren...sköljde av (eller använde blött papper snarare då vi inte har någon handdusch...svamp funkar såklart fint det med) och torkade torrt innan dörren fick sig en omgång av windex - hey presto - skinande blankt! Jag är fortfarande lite chockad tror jag.

Bild lånad från http://www.pgestore.com/

Så sant som det är skrivet

Just nu känns det lite så här...som serieruta nr 2... (klicka på bilden för att få den större)

Bild lånad från http://sydsvenskan.se

Små myrorna, små myrorna...

...är definitivt inte lustiga att se... Idag kom insektsutrotarkillen, samma som besökte oss när problemen började, och gjorde en ny inspektion. Myrorna hade dock tillräcklig självbevarelsedrift för att hålla sig borta från bänkarna just då, jag såg faktiskt bara tre stycken (kan ev ha varit två...en kröp nämligen tillbaka under diskmaskinen). Mer myrmedel har lämnats under diskmaskinen och bakom ett specifikt vägguttag som de också verkar ha en förkärlek för och nu är det bara att vänta, klappa dem som dyker upp fint på ryggen och tvätta med Windex.

Det kan eventuellt ha att göra med att det regnade i helgen och att de då kryper in i stugvärmen och nu har det varit torrt ett par dagar. Mer regn väntas dock i slutet av veckan så vi ska hålla koll på om de dyker upp i större antal igen då, i så fall blir det nytt besök av insektsutrotarkillen nästa vecka. Håll tummarna för att de flyttar är ni snälla...jag har tröttnat på att dela bo och kök med fler än maken.

Killen blev förresten väldigt intresserad av mina "cupcakebärare"...både den här och den här. De är superpraktiska när man ska förflytta en större mängd (läs fler än två) cupcakes till en fest eller så. Hemma i Sverige (fast köpt i USA förra året) har jag en sån här rackare i vitt som rymmer hela 36 st och av någon anledning möttes jag alltid av stora leenden när den fick följa med till jobbet. Har jag nämnt att jag gillar att baka? :)

Reserapport - Los Olivos / Solvang

I fredags begav vi oss söderut i Kalifornien på vår mini-semester-weekend-trip som var min födelsedagspresent från maken (fast jag fyllde inte år nu, det klarades av i september). Bilen rattades mot Los Olivos som ligger i Santa Ynez-valley norr om Santa Barbara. Här kan ni kolla in läget på en Google-karta. Som lite kuriosa kan nämnas att Michael Jacksons ranch Neverland ligger en knapp mil utanför stan och att filmen Sideways spelades in här (och i Solvang) för några år sedan.

Los Olivos är en yttepyttestad med runt 1000 invånare, en mängd vinprovningsställen, några restauranger/caféer och ett hotell. Å vilket hotell sen... Fess Parker Wine Country Inn & Spa är nog ett av de mysigaste ställen jag bott på och även om det inte är motellpriser direkt så får man mycket för pengarna. Men vi ska kanske börja från början...hur hittade vi den här pärlan mitt i ingenstans?


Vi börjar med att vrida tillbaka klockan (kalendern?!) till sommaren 2009, närmare bestämt juni. Vi var över i Kalifornien för att hälsa på min svåger och svägerska som då bott häröver i si så där 10 månader varav halva tiden i Redwood City - i samma lägenhet som vi bor i nu. :) Planen var att fira midsommar med vänner i San Diego och vi road trip'ade därför söderut över ett par dagar och passade på att spana in några sevärdheter på vägen. En av dagarna började det kurra i magen kring lunchtid och tekniknördar som vi är gjordes en sökning i mobilen på vad som kunde finnas i matväg i närheten. Den närmaste orten var Los Olivos och vi styrde kosan dit för att se om där fanns något matnyttigt. När vi körde genom den lilla lilla stan kom vi fram till hotellet och den då nyöppnade restaurangen Petros (som serverar fusion food mellan det grekiska och det kaliforniska köket) och vi stannade och tittade på menyn som såg klart bra ut och där lunchade vi oss proppmätta innan vi for vidare. Innan dess besökte jag dock faciliteterna som imponerade med frottéhanddukar som efter användning slängdes i en söt tvättkorg. Inga prassliga pappershanddukar där alltså. Känslan av att hit vill jag komma tillbaka var påtaglig och i hotellreceptionen plockade jag åt mig en broschyr innan avfärd.

Drygt ett år senare kom vi alltså tillbaka och hade en supermysig helg. Alla rummen har öppen spis (gasdriven) och vårt var inget undantag som ni såg på den småsuddiga bilden här. Rummet var stort med säng, soffa, soffbord, bord och stolar och ett extra handfat i rummet (självklart även ett inne i badrummet) och såväl stor tv som litet kylskåp. Minibaren var en stor vinlåda med massa mumsigheter, viner; bubbelvatten och tilltugg som nötter, choklad och oliver. Vi utnyttjade inte den, men det är trevligt med en mer "analog" variant där rummet inte debiteras en massa kostnader bara för att man öppnar kylen eller lyfter upp en vara en bråkdels sekund för länge. Hotellet har dessutom turn down-service (ingår i priset) vilket innebär att någon kommer upp på rummet under tidig kväll och plockar bort prydnadskuddar och viker ner täcket och helt enkelt förbereder för natten. Själva turn down-servicen i sig är inte alls nödvändig enligt mig, men en trevlig touch. Precis som den lilla påsen med peanut brittle (ungefär som knäckbitar med jordnötter) de lämnade i samband med kuddfixeriet, trevligt och väldigt gott! På morgonen väntar LA Times utanför rumsdörren och när man känner sig redo är det bara att traska ner till Petros och beställa sin frukost som även den ingår i rumspriset. Personalen var supertrevlig, både på hotellet och i restaurangen och det gör vistelsen så mycket bättre än om man stöter på en hög surpuppor.

Fredagkvällen spenderade vi ätandes en trevlig och sååå god middag på Petros där jag mumsade i mig lammpasta och maken en filét mignon, vin till såklart...vi var ju ändå i det som kallas "wine country". Eftersom jag lätt får huvudvärk av rödvin fick jag vitt i mitt glas, en god chardonnay som jag givetvis redan glömt namnet på. Vinlistan var en mindre telefonkatalog tjock och vi valde att gå på servitörens rekommendationer som med facit i hand var väldigt bra. Någon efterätt fanns det inte plats för utan vi rullade upp på rummet, knäppte igång brasan och jäste mätta och belåtna.

Lördagen började med ovan sagda frukost (för min del omelett med massa trevligheter i, rostat surdegsbröd och fruktsallad - ja, tack) och en promenad runt staden där "centrum" består av fyra-fem kvarter med butiker, konstgallerier, vinprovarställen och restauranger. Vi besökte deras farmers market som var liten, men med fina varor, och tog sedan bilen söderut till Solvang.

Solvang är något så spännande som en dansk stad mitt i Kalifornien, grundad av danska immigranter 1911. Byen är full med korsvirkeshus, danskinspirerade namn och väderkvarnar, överlag en lätt romantiserad bild av "det gamla landet". Vi åt wienerbröd med chokoläääde på Olsen's Danish Village Bakery och besökte Solvangs Julehus som är en butik där julstämning råder året om. Några julprydnader inklusive ett litet luciatåg inhandlades för att pryda lägenheten fram i december och såklart den obligatoriska resesouverniren - en kylskåpsmagnet. I helgen firade de även Dogtober-fest vilket innebar att en gräsplätt mitt i stan var full med hundar och deras hussar/mattar, tävlingar och försäljningsstånd. Solvang har t o m en "As seen on TV"-butik som säljer alla de där konstiga TV-shopprylarna som man i sitt stilla sinne undrar om någon verkligen lägger sina pengar på. Butiken var full med folk så vi kan lugnt konstatera att intresset var stort.


När vi kände oss mätta på Danmark tog vi en biltur upp i bergen, ut mot havet och sedan tillbaka till Los Olivos för lite R&R innan kvällens middag. Vi passade på att testa en vinprovning i vinbutiken/baren som låg i anslutning till hotellet, men det finns som sagt en hel massa vinprovarställen i stan och provning på några av dem ingår i hotellpriset. Två vita och fyra röda viner senare tog vi oss an den "långa" promenaden till Los Olivos Café som låg rakt över gatan. Riktigt goda (och rejäla) hamburgare slank ner och vi lyckades pressa in lite efterätt i form av chokladkaka med vaniljglass och kolasås, men sen var det absolut fullt. Stämningen var trevlig och maten god, vad mer kan man begära? Vi pratade lite med de andra som satt vid baren (där vi placerats då borden var fulla och vi inte förbokat) och det visade sig att ett av paren bor i grannstaden bara ett par minuters bilväg från vår lägenhet. Världen är bra liten ibland.

Söndagen bjöd på ytterligare en god frukost (jag testade pannkakorna denna gång med hallon och blåbär *smask*) och sen checkade vi ut och begav oss hemåt igen. Vi körde highway 1 vilket normalt räknas som en väldigt vacker väg längs kusten, men det var dåligt med utsikt i regnet och dimman som rådde, men det gick bra ändå. Ett lunchstopp på Big Sur River Inn (där vi även bodde en natt förra sommaren på vår road trip) och sen vidare norrut. Framåt kvällen landade vi hemma efter två dagars semester som kändes som mycket längre. Trevligt och definitivt värt att göra om.

Borta bra, men hemma bäst?

Alltså...det här med att jag numera finns i staterna har fört med sig ett oangenämt problem... Låt mig förklara. Jag är sedan ett gäng år tillbaka bloggläserska. Det läses i datorn och det läses i mobilen, det läses morgon, middag och kväll om tid finnes och det skrattas, nickas igenkännande, tåras i ögonvrån och gör lite ont i själen emellanåt. Numera är jag ju även bloggskribent och jag är innerligt tacksam för mina läsare som vill dela mitt liv och för dem som låter mig dela deras. Jag skrev lite om det som en av sakerna som låg mig varmt om hjärtat här. Så här långt låter väl allt himla bra, eller? Så vad är problemet?

Jo...världen är som bekant uppdelad i tidszoner. Sverige har en...USA har fyra varav jag befinner mig i den allra längst bort från de bloggare vars liv jag kikar in i oftast. Detta innebär också att de, ni, är som mest aktiva när jag sover och tvärtom. När jag ramlar ur sängen på morgonen finns där massvis med roligheter att läsa, men sen tar de oundvikligen slut...tills morgonen åter gryr i Sverige och allt börjar om igen. Jag ligger lite efter helt enkelt. Efter i bloggarna och efter i vad som händer i vänner och bekantas liv där hemma. Frågan är om detta vägs upp av sol, värme och avsaknad av regn halva året eller om det ska läggas till minuskolumnen på stanna-kvar-i-USA-eller-flytta-hem-till-Sverige-om-ett-år-listan.

Funderingarna går vidare och en titt på klockan visar att det snart är arla morgon i Sverige och därmed snart dags för morgonpigga Sara att vakna - jippie! :)

Fram tills dess går jag och mosar några myror eller nåt...

Oönskat besök

Jag förstår ju att ni sitter och frenetiskt uppdaterar bloggen i väntan på den där reserapporten från vår mini-semester-weekend-trip och den kommer alldeles inom kort, men först måste jag få spy lite galla över våra besökare vi fått i köket. Myror! I alldeles för stor mängd för mitt förstånd. Det började för någon dryg månad sedan...

En liten, liten svart myra kom spatserade på köksbänken. Jag tänkte inte så mycket på det utan grabbade hushållspappret och klappade myran fint på ryggen och omplacerade den till papperskorgen. Bänken torkades av och jag fortsatte med mitt. Dagen därpå kom kusinerna eller om det nu var resten av vännerna i myrgänget och hälsade på...en här och en där...inga mängder...sällan fler än ett par tre stycken, men så oändligt irriterande. Jag lagar mat och bakar på den där köksbänken och undanber mig extra proteintillskott.

Vi kunde inte riktigt lista ut var de kom ifrån, mer än att en spricka i fogen längst in vid väggen såg lite misstänkt ut. Fram med kanelburken och så ströddes den bruna kryddan ut längs den förmodade ingången då myror inte gillar just kanel. Ett par dagars lugn fick vi innan de var tillbaka...denna gång kom de spatserande lixom underifrån, bakom diskmaskinen ifrån och så upp på bänken. Mer klappande...torkande...en och annan svordom och så några dagar senare ett besök hos vår hyrsvärd för lite hjälp.

Ytterligare en vecka förflöt innan deras insektsutrotarkille kom hit (de är i området en gång per vecka tydligen) och han tittade i skåp och på bänkar och såg inget som direkt skulle kunna locka hit dem. Rent var här ju och jag hade till och med slängt ut all frukt så att de inte skulle frestas av den. Han sprutade in någon typ av medel under diskmaskinen så att myrorna kunde släpa med sig det hem till drottningen och så skulle de alla döden dö så småningom. Allt väl så långt...

Vi såg en myra eller två emellanåt...det gick dock allt längre mellan tillfällena och den senaste veckan har jag knappt sett till en enda. Äntligen tänkte jag och slappnade av en smula... *enter Murphy* Igår kväll var där ett mindre kompani igen...jag städade raskt bort dem och sprayade överallt med Windex, ett poppis fönsterputsmedel som innehåller ammoniak och därmed ska ta bort doftspåren de små lämnar efter sig till sina kumpaner. Du som har sett "Mitt stora, feta, grekiska bröllop" känner nog igen sprayen som pappans allt-i-allo-medel som enligt honom funkar mot allt.

Idag när jag gick ner i köket sa jag till maken att om han hör mig skrika är de tillbaka big time...å jo jag skrek, om än inte i högan sky. De där en eller två besökarna vi haft sedan tidigare hade tydligen spridit ryktet om att det var ett fett hett ställe att parta på och min stackars lilla köksbänk och diskho hade fått sällskap av 35-40 myror till! Jag förrättade myr-massmord och ringde hyresvärden igen som lovade att skicka någon direkt. "Direkt" vet jag av erfarenhet kan vara lite relativt så när jag ringde ett par timmar senare fick jag besked om att insektsutrotarfolket inte kunde komma idag, men att de dyker upp här imorgon bitti.

Det känns vansinnigt långt till dess, men är ändå helt okej. Nu ska jag bara stå ut lite till...men först ska jag gå till affären och köpa mer Windex...min flaska är bara halvfull och tänk om den tar slut!

Funkar finfint till speglar också! Bild lånad från http://www.windex.com

Mini-semester-weekend-trip

Så här mysigt har vi det! Nu vilar vi lite efter dagens sightseeing och sen väntar vinprovning och kvällens stora beslut - var vi ska äta middag. Sämre kan man ha det...

Hippt och happening i Bay area

Just nu är det ganska så hippt och happening att bo i Redwood City. USA's president Barack Obama bör nämligen passera vår lilla stad om någon dryg timme på väg till Atherton som är en närbelägen (3 km bort ungefär) ort med finfina hus och kanske mindre roliga prislappar. Enligt tv-nyheterna blir det sedan vidare transport till Palo Alto ytterligare lite söderut. Uj uj...mycket som händer här omkring nu. :)

- Reporting live from Redwood City, Erika, Äppelskruttbloggen news

Da vördikt

Så där...nu är det första mötet med amerikansk sjukvård avklarat (igår em om vi ska vara petiga). Jag kan lugna alla med att jag förutom att vara sjuk mår bra. :) Min dumma förkylning börjar äntligen vända och farbror doktorn (en mycket lugnande trevlig prick) kunde inte hitta några tecken på lunginflammation eller andra hemskheter. *puh* Ett par dagars vila till och lite receptfria piller som ska lindra symptomen och sen bör jag vara så gott som ny.

Det där med receptfria piller är helt klart en historia för sig...ett ordinärt svenskt apotek har inte en suck gentemot min lokala CVS Pharmacy (öppet 24/7 åf kårse). Här finns allt från mensskydd och schampoo till ungefär alla receptfria läkemedel man kan tänka sig plus motsvarande receptbelagda och för riktigt svåra situationer - choklad. :) De säljer även vin/sprit och en del i mat/snacksväg, men å andra sidan har den lokala mataffären Safeway öppet dygnet runt den med så om du känner för att storhandla halv tre på natten när det är ungefär inga kunder i butken går det också bra så länge man klarar sig utan den manuella delin/bröddisken/charken för de har nog inte öppet då...tror jag.

Tabletterna jag blev tipsad om verkar i varje fall hjälpa och jag känner mig betydligt piggare idag vilket känns bra efter de här två veckornas hostande och hackande. Å imorgon åker vi på mysweekend en bit söderut i Kalifornien - stay tuned for foton och reserapport.

Host och snörvel

Bläh...jag är trött på att vara sjuk. Nu är det två veckor sedan jag kunnat träna pga den här förbenade förkylningen som inte vill ge med sig. Först var maken hemma i ett par dagar eftersom han mådde pyton av någon megaförkylning som satt sig i kroppen. Två-tre dagar senare vaknade jag med ont i halsen och ja, nä...då ska man inte träna så jag försökte vila, dricka mycket och kurera mig. Halsontet gick över och snörvlandet tog vid och tröttheten och mattheten och ontheten i lederna. En liten sväng feber på det i slutet av förra veckan, men sen blev det inge mer med den. Å nu är jag trött på det här, trött på att vara sjuk och inte orka något annat än att ligga i sängen och sova/vila/glo på tv. Om det inte känns bättre imorgon är det kanske dags att ta sig till farbror doktorn. Blir i såfall mitt första möte med amerikansk sjukvård (om man inte räknar optikerbesöket eftersom optikern här är mer motsvarande en svensk ögonläkare).

Läste en kommentar från Lena hos Sandra Gustafsson när hon skrev om träningsvärken from hell: "Träningsvärk är lathet som lämnar kroppen…"

Låter vettigt. Frågan är bara vad dunderförkylningen som invaderade mig efter 1½ veckas träning är? Latheten som försöker krypa tillbaks?

Banbrytande journalistik...eller?

En av våra vänner har sina föräldrar på besök från Sverige och jag förärades ett par skvallertidningar som hans mamma haft som bläddermaterial på flyget. Min egen relation till den typen av tidningar är att de i brist på annan funkar att kika i hos frissan, det brukar ju alltid vara strösslat med bilder på kungligheter och deras tjusiga garderober (eller ibland mindre tjusiga) funkar fint att vila ögonen på en stund.

Man hittar sällan någon banbrytande information i skvallerblaskorna...trodde jag... I Svensk Damtidning fann jag dock följande under avdelningen "Allt om alla". Jag känner mig mycket lugnad efter att ha läst notisen för jag har då alltid undrat huruvida Jan Guillou med fru har strumpor i skorna/sandalerna eller ej när de fredagsshoppar...

Avfotat från Svensk Damtidning, klicka för större bild

Tankar från en Karlstad

När man ligger i en IKEA-soffa och lyssnar på "Din gata - 100,6" via webbradio tänker man inte riktigt på att man inte är i Sverige. Världen har liksom blivit så mycket mindre känns det som. Här finns både Leksandsknäcke och Felix lingonsylt i affären och pepparkakor i kubik. Är egentligen bara falukorv som inte importeras...ibland saknar jag falukorv...visst är det knäppt?

Höstvibbar och jubileum

Jag tror de börjar komma på allvar nu, höstkänslorna. Jag har bloggat om dem tidigare när de första känningarna dök upp, men trots att värmen fortfarande är över oss här borta kändes luften lite annorlunda när jag gick till affären idag. Lite klarare, lite högre. Än är vi långt borta från morgonfrost och vinterkläder, men jag misstänker att när det vänder så vänder det fort.

Jag är på jakt efter en höst-/vinterkappa och har så varit i många år, i allafall sedan en från H&M (som jag har kvar och älskar) "krympte" i garderoben. Den här i svart kan vara ett alternativ som jag nog behöver prova och se om den funkar. Priset är visserligen aningen högt, men Banana Republics kläder brukar överlag ha bra kvalitét och jag har varit nöjd med de plagg jag köpt där tidigare så vi får se vad provrummet utvisar. De skeppar förresten även internationellt nu för tiden. Jakten på de perfekta stövlarna går också vidare, även den har pågått ett tag och det är attans så svårt att hitta ett par som är utan spännen och krusiduller, lagom klack och lagom vidd i vaden, i skinn och dessutom utan att tömma bankkontot.

Vad kikar jag mer på? Väskor...alldeles för dyra sådana...fina, men dyra. Även om jag alldeles häromdagen skrev att ett äkta mullbär kändes lite väl bra prismässigt finner jag mig själv googlandes på Bayswater-bilder, läser blogginlägg om vad som är fördelar/nackdelar med den, funderar på om den är praktiskt och jag har inte ens klämt på den själv. Den typen av väskor brukar säljas i butiker med få varor, mycket yta och ganska så gott om personal som kan inspektera ens H&M-uppenbarelse med lätt frågande uppsyn. Men för all del, jag kan ha fel... :) Kate Spade har som sagt många trevligheter och en prisklass snäppet under Mulberry, men fortfarande långt ifrån Esprit som varit min väskleverantör i flertalet år.

Inredningsvärlden får också sina besök, såväl bloggar som trevliga onlinemagasin som dyker upp till höger och vänster. I Sverige har jag en prenumeration på Elle Interiör som jag ska lusläsa de senaste numren av när vi dyker hemåt en sväng i november. Den och Sköna Hem är nog bland mina favoriter när det kommer till svenska tidningar. Inspirationen brukar komma till mig ungefär samtidigt som kvicksilvret drar sig nedåt och jag klurar och funderar, men sätter inte speciellt mycket i verket då vi bor i hyresrätt och inte vill göra allt för stora förändringar som sedan ska återställas.

Jag tror minsann att det får bli en dag inne i stan, San Francisco alltså, inom en nära framtid för lite butiksscouting...dock lär det få bli korta kik då maken är mindre intresserad av inredningsbiten än mig. Ni kan dock säkert gissa hur många gånger vi varit på Fry's Electronics(tänk amerikansk motsvarighet till Clas Ohlson, Kjell & Co, Teknikmagasinet, Hobbex och Elfa ihop) under våra 6 månader här?

Å vet ni vad...idag är det faktiskt 6 månader sedan vi landade i Kalifornien (15:e i Chicago men pga flygförseningen som askmolnet orsakade blev det en natt på Hilton O'Hare). Mer om vår start i nya landet här.

Den 16 oktober innebär även att vi firar 12 år tillsammans, maken och jag. Tänka sig...en personalfest ute i ingenstans och 12 år senare sitter vi på andra sidan jorden...så det kan bli. :)

Klockan är nu alldeles massvis mycket här och det är dags att hitta kudden för lite sömn. Välbehövlig sådan då min förkylning som så taskigt kom och förstörde mitt träningsflyt behöver mycket av den varan just nu. Tack och lov börjar jag må bättre *peppar, peppar* så jag hoppas det går åt rätt håll.

Trevlig helg på er!

Fridas läsvärda funderingar

Frida har skrivit ett väldigt tänkvärt inlägg där hon funderar på varför många, naturligtvis inte alla, framgångsrika män håller sig och sin kunskap högre än omvärldens, medan många kvinnor, återigen - inte alla, i samma situation har en mer tillbakadragen framtoning. Varför det inte verkar gå att stå för att man är bra på något, men samtidigt vara trevlig? Min åsikt är att visst borde det gå att ha inställningen "jag är bra, men du är inte sämre"? Jag hoppas i allafall det.

Här kan ni läsa om hennes tankar.

Sovrum, gästrum, badrum

Jag har ju ett par till rum i lägenheten att visa som ännu inte gjort sin resa in på bloggen. Fotona är från tidigt i somras, men det har inte hänt så vidare mycket på inredningsfronten utan ser ungefär likadant ut. Om ni inte riktigt minns hur planlösningen såg ut så finns den i det här inlägget.

Ska vi börja på övervåningen? Ja, men då gör vi så.

Här är vårt sovrum i äkta IKEA-stil, man måste ju värna om sitt kulturarv. :) Prydnadskuddarna är dock från Klippan Yllefabrik AB och heter Alma röd. På det lilla bordet som skymtas i nedre hörnet till vänster står numera en liten platt-tv som vi fick ärva av en kompis. Väldigt praktiskt om man nån gång vill titta på tv under dagtid då det blir lite för ljust för att få bra bild på projektorn i vardagsrummet då. Till vänster finner man även vårt badrum, japp; ett alldeles eget bara till vårt sovrum, och till höger finns dörren till vår walk-in closet. Inte jättestor, men den funkar. Den som designade rummet en gång i tiden gillade förresten fönster...förutom de bakom sängen finns det två fönster till vänster på bilden och ett till höger, bakom fotografen (dvs mig) finns förstås dörren. Smått omöjligt att möblera alltså.



En trappa ner finns vårt gästrum som även, när vi inte har gäster, fungerar som plats att ställa upp torkställningen på och tillfällig förvaring. Precis som det brukar bli när man har ett extrarum. Till höger på den andra bilden (ja vänster på den första alltså) finns det en stor garderob, med skjutdörrar i spegelglas, som delvis även extraknäcker som resväsk- och dammsugarförvaring. Ovanför handdukshängaren i hörnet har, sedan fotot togs, två små tavlor flyttat in och gjort rummet lite mysigare.



På nedervåningen finns även ytterligare ett badrum. Det hänger inte ihop med gästrummet, men är precis utanför dörren och ger våra besökare en lite privat sfär trots allt. Duschdraperiet är Kaiku från Marimekko, hitsläpat från Sverige.


Det var nog det hela...vår arbetsyta bestående av två bordsskivor, fyra ben, en förvaringshurts, två skrivbordsstolar och en expedithylla med lådor är på tok för rörig för att kunna visas online, men nu har ni fått ett hum om hur den ser ut i allafall. :)

VT-2011

Sådär...nu är anmälan till vårens högskolekurser ivägskickad. Det blev en salig blandning av två väldigt olika ämnen.

Första valet är Livets Molekyler som är den jag helst vill läsa, dock har den inte platsgaranti och därför följer jag upp med ett alternativ som har just det: Mode - identitet, makt, motstånd. Båda är vid Umeå Universitet och med de här valen känner jag att jag lever upp väl till bloggens titel - "...en blogg om allt från den innersta kärnan till det yttersta skalet". :)

To bake or not to bake?

Det är egentligen ingen svår fråga för mig...baka bör man (jag) annars blir världen så himla mycket tråkigare. Som jag skrev i listan om vad som ligger mig varmt om hjärtat så har bakning en klar plats i dess närhet och jag tänkte dela med mig av lite bilder av några av de godsaker som lämnat mitt kök under det snart halvår vi befunnit oss på denna sidan pölen. Förhoppningsvis är de inte allt för suddiga, mina oredigerade mobilbilder, men någon möjlighet till omtagning finns ju inte då bakverken mystiskt försvunnit. ;)

Här kommer de, utan någon direkt ordning...

Prinsesstårta gjord från grunden med hemgjord vaniljkräm (som sedan såklart blandades med grädde till det obligatoriska fluffet) och hallonsylt (köpt sådan och oj så jag fick leta för att hitta en vettig). Två stycken bakades till en födelsedag, den runda på bilden och en rektangulär som var borta innan man hann blinka, än mindre fota.


Midsommar blir inte midsommar utan jordgubbar, här i gräddtårtsform med två olika fyllningar. Den runda sportar hemgjord vaniljkräm och krossade jordgubbar medan den rektangulära var lite modigare och hade flädermousse och krossade jordgubbar mellan lagren.



Vi sticker emellan med två, kanske lite mer oansenliga kakor, men goda likväl. En fryst espressotårta svängdes ihop när en annan av Sverigekollektivets medlemmar, amerikan till trots, fyllde år. 1½ sats gav en 20x30 cm / 9x13" kaka.


4:e juli firades under lugna former med hamburgare och en banankaka med cream cheese frosting. Samma som ovan, 1½ sats gav en 20x30 cm / 9x13" kaka.


Jamie Olivers citron- och limepaj fick följa med till en helgbrunch, men ett tps kan vara att provsmaka smeten innan gräddning då den var attans så syrlig...jag gjorde inte det, men det gick bra ändå. Pajen är dekorerad med florsocker, gräddrosor och färska hallon.


Vi avslutar med cupcakesen jag bakade till födelsedagsfesten för oss (ja inklusive jag själv då) som fyllde år i september. Den till vänster är choklad med choklad cream cheese frosting, Leila's recept, och den till höger är Rosendahls morotskaka med Leila's cream cheese frosting. Morotskakereceptet funkar som synes fint till muffins, men smeten blir ganska rinnig. En sats ger runt 16 muffins medan den länkade frostingen räcker till 12. Blommorna är gjorda av fondant / sockerpasta. För den som vill nörda ner sig i bakaccessoarer är frostingen spritsad med Ateco #827 (Wiltons motsvarighet bör vara 1M). :)



Sen har det producerats såväl muffins, cookies och kladdkakor (och lite matbröd), men allt har inte funnit sin väg in i kameran...bara ner i magen (och inte bara min). :)

Så...var det något speciellt av bakverken som lockade er läsare lite extra?

Cherry on Top Award

Först och främst tack till Kristina som tyckte jag var värd en award - jag blev jätteglad! :)


Med utmärkelsen följer ett litet uppdrag, att beskriva tre saker som ligger mig varmt om hjärtat och efter lite funderande har jag kommit fram till följande:

1. Min familj, såväl den nära som den utökade i form av vänner. Min man, utan honom är jag halv. Mina föräldrar, utan dem hade jag inte funnits. Mina syskon, syskonbarn, resten av släkten och vänner såväl hemma i Sverige som de jag fått här över i staterna som låter mig vara en del i deras liv.

2. Bakning! Alla som känner mig vet att jag har en förkärlek till ämnet. Det blir mest kakor och tårtor, i undantagsfall matbröd, men det är ett område jag hoppas få utforska lite mer i framtiden. I Sverige hamnade resultaten i familj, vänner och kollegors magar och här över har The Swedish Mafia aka Sverigekollektivet mumsat sig till sockerchock. En sak som jag saknar lite från hemma är min massiva bakformssamling som jag tyvärr inte kunde plocka med mig över. Ett standardkit med muffinsplåtar och springformar har fått nyinskaffas och dessutom lite roligheter som en jätte-cupcakeform och en jätte-cookie-dito. :)

3. Bloggar, vad vore livet utan dem? De ger inspiration, sprider glädje och får en att fundera. När det kändes som mörkast under sjukskrivningen (eller kanske egentligen strax innan) fanns bloggarna där som en alternativ värld till den stressiga, jobbiga verkligheten och även om jag då mest läste och inte gjorde några större avtryck så hjälpte det - mycket! Perioderna som kändes lite ljusare reflekterades också genom bloggarna då lusten att kommentera infann sig. Bloggvänner har blivit Facebookvänner och om vi lyckas synka våra planer kanske jag i november får träffa en av dem vars blogg jag dagligen besöker, mer om det om mötet blir av.

Stafettpinnen går vidare till alla som vill, ingen nämnd och ingen glömd.

Bakom mina solglasögon...

...är det förvånansvärt ljust. Eftersom jag har minst sagt crappy syn, närsynt med häftiga -11,75 och -12,5 (om jag minns rätt) och lätt astigmatism som dock till största del växt bort, så behöver jag glasögon...jämt. Linser är inte riktigt ett alternativ för mig då jag ogillar pilla-i-ögonen-konceptet. Av samma anledning har jag aldrig fallit för ögonpennor. Jag har fuskat med eyeliner någon gång ibland, håller mig borta från kajal och tycker nog att mascara och ögonskuggor räcker rätt långt. Rent synmässigt finns det dock inga hinder för linser om jag nån gång i framtiden skulle ändra mig. Eftersom jag haft glasögon sedan jag var si så där 6-7 år och nu uppnått den högaktningsvärda siffran 32 utan någon linslängtan så håller jag nog mig till bågarna ett tag till.

Tillbaka till solglasögonen. Om man har glasögon jämt, alltid som jag och bor i Sverige så funkar det rätt bra då solen ju inte direkt behagar visa sig från sin vackraste sida 365 dagar om året. Jag har provat clip on-solisar och de har överlag varit okej om än inte så vackra att se på, men skugga/solhatt/keps fungerade bra de dagarna sånt behövdes. Nu befinner jag mig dock i Kalifornien vilket innebär sol, sol, sol, en halv dags regn, sol mellan april/maj och ja vi får se hur länge det håller på. Idag är den 12 oktober och när vi körde från optikern vid två-snåret visade termometern 95 F / 35 C och då lär det ändå bli snäppet varmare under eftermiddagen. Den här typen av väder kräver alltså solglasögon och efter att ha tagit mig igenom sommaren utan vet jag allt för väl hur trött i ögonen/huvudet man blir, men nu är jag förberedd inför nästa sommar. Enter Kate Spade 'Paxton - small', svarta bågar med piffiga lilaskimrande insida.

Bild lånad från http://www.nordstrom.com då de inte verkar finnas på Kate Spades site.

Det lär ta ett litet tag att vänja sig vid dem då min syn förändrats från det att jag köpte mina vanliga glasögon och styrkan därmed är något annorlunda på solisarna. I mina synfelstrakter gör även små förändringar stora skillnader, men vi får se hur det känns om ett par dagar. Som jag inledde med är det faktiskt ganska ljust bakom mina solglasögon, jag hade förväntat mig mer mörker, men tekniken går ju framåt och nuförtiden gör de sitt jobb även utan total förmörkelse. Me likey! :)

Nu ska jag bara vänja mig vid vikten också, mina vanliga glasögon har linser av just glas och en lättare metallbåge för att totalvikten inte ska bli allt för stor. Dessa har istället motsvarande högbrytande linser fast i plast och parkerar sig därmed fjäderlätt på nosen.

Kate Spades hemsida är förresten ett hemskt, hemskt ställe...alldeles för många fina saker som gärna fått flytta hem till mig. Som t ex den här väskan, så söt/rolig/knäpp men inte tillräckligt så för att betala $495...får nog hålla mig till mitt fejk-äkta mullbär istället.

Mulberry for me

Jahapp...då har man tagit sina första trevande steg in i märkesväskevärlden, eller i allafall precis utanför. På mitt närmaste Target var väskan jag spanat in mig på slut, men efter lite övertalning gick maken med på att göra en utflykt till det näst närmaste (si så där 10 min bort med bil) och tänk, där hade de en hel hög kvar.

De rosa leopardvarianterna var allmänt plastiga och kändes definitivt inte som mig, men de jag tittat på online som kallade sig "pebble" såg helt okej ut. Visst det är fejkskinn, men rätt bra sådant, och sömmarna är fina och konstruktionen verkar bra den också så för $30 får man nog vara nöjd. Finns t o m små mullbärsträd på låset, dock med den fina texten "Mullberry for Target" i stooora bokstäver så att ingen ska gå och tro att det är äkt-äkta vara. :)

Bilder på hela kollektionen finns som sagt på Targets hemsida, men även här.

Den piffiga hjärtberlocken åkte dock av snabbare än kvickt, högblankt fejkskinn i hjärtformat med nitar är inte min grej...

Jag kikade även på en större modell i samma material (nr två på den andra länkade sidan ovan, large tote i black pebble) och den var helt okej, men knäpptes bara med lås upptill vilket innebär finfina möjligheter för regn och annat att ta sig in och det gillar jag inte. Jakten på en större svart väska går alltså vidare. Risken för att det skulle bli en äkta mullbärsvariant är dock minimal, priset avskräcker en aning, men om det magiskt skulle ramla in en väska till mig så där helt gratis så fick det nog gärna vara en Bayswater...i svart (även om jag inte riktigt lyckats räkna ut vad som är skillnaden på svart skinn och svart skinn förutom $200)...tråkigt? Nej då, klassiskt! :)

Så vad tycker ni? Är det okej med dessa samarbeten eller urholkar det märket?

L: ~19 cm B: ~9 cm D: ~15 cm

Redo för Halloween?

$14 för 2.55 kg på Costco senare bör vi vara redo för Trick or Treat. :)

Mulberry for Target

Då är vi framme vid den 10:e oktober och Mulberrys kollektion för Target finns i butik. Imorgon, eller ja snarare senare idag, ska jag bege mig dit och spana och klämma lite. Bilder finns på http://www.target.com/mulberry.

Om verkligheten lever upp till bilderna tror jag på en svart liten cross body i det de kallar "pebble", fejkskinn iaf, $29.99 - ja tack! :)

Funderingar en lördag

Det börjar gå mot kväll här i förorten och dagen har varit hyfsat händelselös än så länge. Månatliga krämpor har lett till vila (som visst övergick i sömn *oops*), en varm dusch och nu sitter jag och inhalerar m&m's i väntan på att de små vita pillren ska kicka in. Ute skiner solen ett par timmar till och min årstidsinställda hjärna har fortfarande lite svårt att förstå att jo det är mitten av oktober fastän det fortfarande är ljust kvart-över-fyra och temperaturen enligt vår vän Google ligger runt 25 grader. Kanske kommer jag ångra de tankarna om en månad eller så när den beryktade regnperioden tar sitt grepp om bukten och enligt ryktet är det då grått, grått och vått som fyller dagarna.

Mina dagar än så länge fylls av plockande, städ, tvätt och matlagning, vila, lite plugg ibland och så har jag kommit igång med min träning. Det krävdes si så där fem månader och ett par av dem med outnyttjat gymmedlemsskap innan det blev av, men nu är jag där. Tre gånger i veckan trampar jag de 10 minutrarna till det lilla lilla gymmet som ändå har allt det där jag behöver inkl ett pass med en personlig tränare för att få till ett program för mig att följa. Bortsett från en ilsken förkylning som maken så snällt delade med sig av i förra veckan har jag troget gått dit och även om det bara innebär 1½ veckas träning än så länge har det inte känts svårt eller motigt att ta sig iväg. På måndag bär det av igen och förhoppningsvis låter basseluskerna mig jobba en längre period denna gång.

I förrförra veckan hade jag förresten ett sånt där hemmafru-moment, ett sånt när det kändes nästan patetiskt desperate housewife'sigt. Torsdag startade med hemmafrufrukost med några av mina likaså hemmavarande vänner här över, mat; solsken och ivriga diskussioner fyllde några timmar av mitt liv och efter det stack jag och en av tjejerna och shoppade och åt en sen lunch vilket tog ungefär resten av dagen. På fredagen väntade pass med personlig tränare på gymmet och även om damen i fråga är si så där tre äpplen hög och ser allmänt ofarlig ut kan jag meddela att det där med att gå och främst i trappor inte var så hett dagen efter...aj är väl det minsta man kan säga. Dessa dagar var inte på något vis representativa för mitt liv här och tur är nog det, för den typen av happenings vareviga dag hade jag aldrig orkat med...sviterna av sjukskrivningen kräver fortfarande mycket lugn och ro, men det är trevligt med små nedslag i "den världen" emellanåt. :)

Annars ägnar jag en del av min vakna tid på att fundera lite... På var vi ska bo, på vad jag ska bli när jag blir stor, på vilken typ av vinterjacka som är lämplig (ja alla funderingar behöver inte vara så djupa) och på vad jag ska plugga till våren (detta hänger inte nödvändigtvis ihop med frågan om vad jag ska bli när jag blir stor).

Just nu läser jag en översiktskurs i arkeologi, ämnet är intressant, men jag kan inte riktigt säga att det har fångat mig. Får se hur första tentan i början av november går, håll tummarna för mig är ni snälla. Dock tror jag att jag hittat "min" kurs till våren...även denna på Umeå Universitet som heter Livets molekyler och är en grundläggande kurs i cellbiologi och biokemi och den verkar riktigt intressant. Den delen av naturvetenskapen har alltid intresserat mig och föga förvånande fick jag bra mycket bättre betyg på den delen av kursen i skolan som behandlade genetik och celluppbyggnader än den andra där man skulle studera myror under stenar. Kursen har tyvärr inte platsgaranti så jag måste backa upp med ytterligare ett val, men eftersom det fortfarande går att efteranmäla sig till höstens kurs som började v 35 har jag gott hopp om att få komma in. Frida, du som är bevandrad i ämnet, kan det vara en bra kurs tror du?

Tabletterna har börjat verka och det är dags för mig att ta tag i mitt liv och åka med maken bort till Costco för lite diverse inköp såsom yoghurt och förmodligen en hårddisk...det är överlag väldigt få saker man inte kan hitta i denna gigantiska butik. :)

Jag återkommer, en av mina planer efter att ha kommit igång med träningen (check!) var just att ta tag i bloggen igen och jag har en hel del foton liggande i telefonen som vill komma ut och visa upp sig....bland annat bevis på vad man kan använda ett litet, litet amerikanskt kök till...svaret stavas "bakning"...