Jag förstår ju att ni sitter och frenetiskt uppdaterar bloggen i väntan på den där reserapporten från vår mini-semester-weekend-trip och den kommer alldeles inom kort, men först måste jag få spy lite galla över våra besökare vi fått i köket. Myror! I alldeles för stor mängd för mitt förstånd. Det började för någon dryg månad sedan...
En liten, liten svart myra kom spatserade på köksbänken. Jag tänkte inte så mycket på det utan grabbade hushållspappret och klappade myran fint på ryggen och omplacerade den till papperskorgen. Bänken torkades av och jag fortsatte med mitt. Dagen därpå kom kusinerna eller om det nu var resten av vännerna i myrgänget och hälsade på...en här och en där...inga mängder...sällan fler än ett par tre stycken, men så oändligt irriterande. Jag lagar mat och bakar på den där köksbänken och undanber mig extra proteintillskott.
Vi kunde inte riktigt lista ut var de kom ifrån, mer än att en spricka i fogen längst in vid väggen såg lite misstänkt ut. Fram med kanelburken och så ströddes den bruna kryddan ut längs den förmodade ingången då myror inte gillar just kanel. Ett par dagars lugn fick vi innan de var tillbaka...denna gång kom de spatserande lixom underifrån, bakom diskmaskinen ifrån och så upp på bänken. Mer klappande...torkande...en och annan svordom och så några dagar senare ett besök hos vår hyrsvärd för lite hjälp.
Ytterligare en vecka förflöt innan deras insektsutrotarkille kom hit (de är i området en gång per vecka tydligen) och han tittade i skåp och på bänkar och såg inget som direkt skulle kunna locka hit dem. Rent var här ju och jag hade till och med slängt ut all frukt så att de inte skulle frestas av den. Han sprutade in någon typ av medel under diskmaskinen så att myrorna kunde släpa med sig det hem till drottningen och så skulle de alla döden dö så småningom. Allt väl så långt...
Vi såg en myra eller två emellanåt...det gick dock allt längre mellan tillfällena och den senaste veckan har jag knappt sett till en enda. Äntligen tänkte jag och slappnade av en smula... *enter Murphy* Igår kväll var där ett mindre kompani igen...jag städade raskt bort dem och sprayade överallt med Windex, ett poppis fönsterputsmedel som innehåller ammoniak och därmed ska ta bort doftspåren de små lämnar efter sig till sina kumpaner. Du som har sett "Mitt stora, feta, grekiska bröllop" känner nog igen sprayen som pappans allt-i-allo-medel som enligt honom funkar mot allt.
Idag när jag gick ner i köket sa jag till maken att om han hör mig skrika är de tillbaka big time...å jo jag skrek, om än inte i högan sky. De där en eller två besökarna vi haft sedan tidigare hade tydligen spridit ryktet om att det var ett fett hett ställe att parta på och min stackars lilla köksbänk och diskho hade fått sällskap av 35-40 myror till! Jag förrättade myr-massmord och ringde hyresvärden igen som lovade att skicka någon direkt. "Direkt" vet jag av erfarenhet kan vara lite relativt så när jag ringde ett par timmar senare fick jag besked om att insektsutrotarfolket inte kunde komma idag, men att de dyker upp här imorgon bitti.
Det känns vansinnigt långt till dess, men är ändå helt okej. Nu ska jag bara stå ut lite till...men först ska jag gå till affären och köpa mer Windex...min flaska är bara halvfull och tänk om den tar slut!
En liten, liten svart myra kom spatserade på köksbänken. Jag tänkte inte så mycket på det utan grabbade hushållspappret och klappade myran fint på ryggen och omplacerade den till papperskorgen. Bänken torkades av och jag fortsatte med mitt. Dagen därpå kom kusinerna eller om det nu var resten av vännerna i myrgänget och hälsade på...en här och en där...inga mängder...sällan fler än ett par tre stycken, men så oändligt irriterande. Jag lagar mat och bakar på den där köksbänken och undanber mig extra proteintillskott.
Vi kunde inte riktigt lista ut var de kom ifrån, mer än att en spricka i fogen längst in vid väggen såg lite misstänkt ut. Fram med kanelburken och så ströddes den bruna kryddan ut längs den förmodade ingången då myror inte gillar just kanel. Ett par dagars lugn fick vi innan de var tillbaka...denna gång kom de spatserande lixom underifrån, bakom diskmaskinen ifrån och så upp på bänken. Mer klappande...torkande...en och annan svordom och så några dagar senare ett besök hos vår hyrsvärd för lite hjälp.
Ytterligare en vecka förflöt innan deras insektsutrotarkille kom hit (de är i området en gång per vecka tydligen) och han tittade i skåp och på bänkar och såg inget som direkt skulle kunna locka hit dem. Rent var här ju och jag hade till och med slängt ut all frukt så att de inte skulle frestas av den. Han sprutade in någon typ av medel under diskmaskinen så att myrorna kunde släpa med sig det hem till drottningen och så skulle de alla döden dö så småningom. Allt väl så långt...
Vi såg en myra eller två emellanåt...det gick dock allt längre mellan tillfällena och den senaste veckan har jag knappt sett till en enda. Äntligen tänkte jag och slappnade av en smula... *enter Murphy* Igår kväll var där ett mindre kompani igen...jag städade raskt bort dem och sprayade överallt med Windex, ett poppis fönsterputsmedel som innehåller ammoniak och därmed ska ta bort doftspåren de små lämnar efter sig till sina kumpaner. Du som har sett "Mitt stora, feta, grekiska bröllop" känner nog igen sprayen som pappans allt-i-allo-medel som enligt honom funkar mot allt.
Idag när jag gick ner i köket sa jag till maken att om han hör mig skrika är de tillbaka big time...å jo jag skrek, om än inte i högan sky. De där en eller två besökarna vi haft sedan tidigare hade tydligen spridit ryktet om att det var ett fett hett ställe att parta på och min stackars lilla köksbänk och diskho hade fått sällskap av 35-40 myror till! Jag förrättade myr-massmord och ringde hyresvärden igen som lovade att skicka någon direkt. "Direkt" vet jag av erfarenhet kan vara lite relativt så när jag ringde ett par timmar senare fick jag besked om att insektsutrotarfolket inte kunde komma idag, men att de dyker upp här imorgon bitti.
Det känns vansinnigt långt till dess, men är ändå helt okej. Nu ska jag bara stå ut lite till...men först ska jag gå till affären och köpa mer Windex...min flaska är bara halvfull och tänk om den tar slut!
Funkar finfint till speglar också! Bild lånad från http://www.windex.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar