Tropisk hetta

Eftersom det varit lite dålig action här på bloggen ett par dagar slänger jag in två inlägg på samma gång... Den här musmattan, eller rättare sagt texten på den, stämmer in rätt bra på mig just nu. *puh*

Bild lånad från: http://www.ephemera-inc.com

Idag var en ny dag och just denna innebar nya mediciner. Den här gången sportar jag progesteron (gulkroppshormon) 2 gånger/dag, men just de här hormonpillrena behöver jag inte tvinga ner tillsammans med de andra utan de är mer...hmm...lokalverkande. Lite pilligt och kladdigt, men det ska väl funka det med hoppas jag.

Det jobbiga med nya mediciner är inkörsperioden när kroppen ska ställa om sig, idag har det hittills inneburit huvudvärk av och till och vallningar (därav bilden ovan). Jag börjar få stor förståelse för vad som vänta skall om si så där 20 år i form av klimakteriet. *fläktar med en tidning* Inga extrema humörsvängningar ännu (fast ja...ni borde kanske fråga min make om den saken), men det är svårt att veta efter en dos hur de egentligen funkar.

På måndag ska jag dessutom agera nåldyna då jag fått bokat första besöket hos en akupunktör och har fyllt i alla (8-10 st!) papper med sjukdomshistorik och sånt inför besöket. Hon kommer kontrollera pulsen, kolla tungan och sätta x antal nålar i mig på diverse ställen och komma med råd och tips för att förbättra chi. Det blir mitt första möte med traditionell kinesisk medicin, både spännande och lite läskigt på samma gång. En stor fördel är att hon utför sina behandlingar på två ställen, ett av dem råkar vara min läkarmottagning som ligger 10 min promenad hemifrån och jag kan alltså promenera dit och hem och behöver inte oroa mig för att köra bil ifall jag känner mig lite yr eller orkeslös efter behandlingen.

I övrigt kan vi inte göra så mycket mer än att vänta och se. Fortsättning följer återigen...

Äppelskrutten grillar (eller fixar grilltillbehör)

Nu när jag ändrat min kosthållning något och försöker mig på en högst förenklad variant av "low carb" ställer grillaftnar till det en aning. Hamburgare -check! Ost på burgaren - check! Grönsaker - check! Bröd - big no no... I USA är coleslaw folksalladen framför alla och även om jag ätit det ibland (och gillat det några av de där gångerna) så har jag aldrig gjort den själv. Rent innehållsmässigt kändes den ju som ett bra val med vitkål, morötter, lök och så lite majonäsgojs och att den funkar ypperligt till grillat kan många miljoner amerikaner intyga.

Jag spanade runt lite på nätet och hittade massvis med olika recept, men mindes så en kokbok som maken fick i födelsedagspresent av en kompis - Morberg grillar. Kunde den innehålla ett bra recept? Ja, det kunde den. :)

Ingredienser inhandlades, grönsaker revs och skivades och majonäsgojs blandades. In i kylen en stund och sedan mums, inte dåligt någonstans. Ska testa att riva ner ett äpple någon gång också, tror det skulle passa fint. Å om den får stå till sig ett par timmar så att smakerna utvecklas mer blir den förmodligen ännu bättre.

Förresten, om någon befinner sig i USA (som jag) och tänkte blanda ihop den häringa röran så är ett hett tips att inte virra runt på grönsaksavdelningen (som jag) och leta efter något i stil med white cabbage... Häröver heter nämligen vitkål green cabbage. Men, men...alltid lär man sig något nytt. :)

Här är receptet, dock utan bild då vi och våra gäster var hungriga och sen fanns det helt enkelt inget kvar att fota. Det kan se mycket ut för 4 personer när man blandat ihop den, men det gick åt alltihop.

Per Morbergs Coleslaw
4 portioner

7 dl vitkål, finstrimlad
1 morot, riven
1 liten rödlök, finstrimlad
1 dl crème fraiche
½ dl majonäs
2 msk vispgrädde
2 tsk fransk senap
1 tsk strösocker
salt och peppar

Blanda ihop alla ingredienser väl, ställ kallt tills det är dags att äta. Häpp!

Funderar lite på att svänga ihop den och ha till grillad lax ikväll, får se vad maken är sugen på.

Etta med helpension uthyres

$70 fattigare och med ett plåster på magen är jag hemma efter att ha fått The Big Spruta. Nu var den visserligen inte så stor och själva sticket kändes inte alls, det spände lite efteråt som vanligt när man blir stucken, men i övrigt lugnt. Imorgon händer mer grejer och jag är fortfarande lite skakig av att allt gått så fort.

För två veckor sedan hade vi en gyntid bokad med noll koll på vad den kunde eller inte kunde visa. Samma dag påbörjades behandlingen och i fredags fick vi veta att åtta äggblåsor svarat på behandlingen och växte, om än i olika takt. Utav de åtta lovande blåsorna var det en som höll måttet och som på morgonens ultraljud mätte 20 mm. I en perfekt värld, kan vi vid den här tiden imorgon ha ett påskrivet hyreskontrakt och pågående inflyttning. Tanken är hissnande.

Om inte får vi vänta ett par veckor, kanske gråta en skvätt och annonsera på nytt med hjälp av tabletter, tester och sprutor. Men i en perfekt värld slipper vi...

Septembersöndag

Just nu känns det som att världen snurrar rätt fort. På lördag är det 1 oktober, men nyss var det ju maj. Tiden bara rusar iväg lixom.

Gårdagen var trevlig, träffa folk och äta grillat och småmingla lite. Blodsockret höll sig på en lagom stadig nivå och Sprite Zeron bjöd inte på några otrevliga överraskningar.

Denna söndag går i lugnets tecken, vi lullar runt och småpysslar lite. Jag ska strax röja lite i köket då där ser ut som ett slagfält. Efter några dagars o-bra-mående förfaller världen omkring en och det är dags för operation städpatrull.

Å så ska jag nog leta fram mitt svenska bibliotekskort och låna hem nån e-bok om GI så jag kan få lite kläm på vad jag kan och inte kan äta å sen får jag prova mig fram. Bra att ha nåt att ta avstamp i dock. Å imorgon vankas ultraljud igen.

Hoppas ni haft en trevlig helg allihop!

Tusen nålar

Förresten...nån som har någon erfarenhet av akupunktur? Vad tyckte du om det? Hjälpte det mot vad det nu än var du behandlades för?

Jag har blivit rekommenderad det som ytterligare en del i jakten på hyresgäst och funderar nu lite på saken.

Trevlig helg igen då! :)

Octomom?

Hej hej hallå!

Här har varit tyst ett par dagar och anledningen till det kan nog i mångt och mycket stavas M-e-t-f-o-r-m-i-n. :P Vi är inte de bästa av vänner och jag har sedan några dagar tillbaka fått gå ner till halv dos. Jag mår liiite bättre på 500 mg än 1000, men som vanligt är det ju inte direkt.

Jag håller dessutom fortfarande på att klura ut vad jag kan och inte kan äta för att inte få ett blodsocker som åker berg-o-dalbana. Just nu innebär det minimalt med kolhydrater även om jag på den lägre dosen faktiskt har kunnat få i mig läckerheter som bröd (surdegs- eller fullkornsvarianten) och lite frukt. Lite Low Carb/GI-stuk över det hela. Å dryckesmässigt pratar vi vatten och osötat isté (tur att jag inte gillar det sötat).

Imorgon ska vi på inflyttningsfest och då tänkte jag skoja till det med lite Sprite Zero som förhoppningsvis inte ger någon våldsam reaktion. Jag hoppas innerligt att biverkningarna ger med sig snart då jag har ett antal månader framför mig med tablettknaperi även om vi skulle ha lyckan att bli gravida under första cykeln.

Så...första cykeln...hur går det då? Även om min kropp inte riktigt är bundis med Metforminen verkar den vara mer vänligt inställd till Letrozolen. Bortsett från lite obehag vid fjärde och sista dosen har biverkningarna hållt sig borta gällande hormonpreparatet den här cykeln och resultatet på dagens uppföljningsultraljud (hur många poäng ger det ordet på Alfapet?) blev... *trumvirvel* ...åtta äggblåsor! Fatta åtta stycken. *kallsvettas lite*

I en normal, omedicinerad, cykel mognar och släpps ett ägg. I mitt fall har jag som sagt åtta stycken i storleksordningen 8-11 mm. Hur många som kommer växa sig stora nog och som till slut kommer släppa taget är såklart svårt att säga i dagsläget. På måndag blir det nytt ultraljud för att kolla tillväxten och sen börjar det närma sig.

Risken för flerbörd ökar för varje livsdugligt ägg som släpps, men jag har inga planer på att bli någon ny Octomom. Ett styck frisk liten bebis känns alldeles rimligt och två kan vi också hantera om det blir på det viset. Fortsättning följer helt enkelt...

Trevlig helg på er!

Idag är ingen vanlig dag...

...för idag är det minsann min födelsedag. 33 år ung blir jag om mattekunskaperna stämmer och eftersom jag föddes den 19 september 1978 kl 15.20 (tror jag...minnet är lite suddigt gällande tiden) borde det bli rätt. :)

Vad har jag då gjort idag? Tagit det lugnt mest hela dagen. Svettats floder då termometern visat på upp emot 35 grader idag. *puh* Å varit en sväng och handlat lite. Pratat i telefon och besvarat gratulationer på Facebook (har en runda kvar där, hemskt vad många som ville gratta en minsann). Å så har jag öppnat paket såklart. En finfin grå stickad poncho + en peng från mamma, pappa och lillebror. Den är från KappAhl, men jag hittade ingen bild på den på hemsidan. Lite tunnare garn, glesstickad som sätts ihop med en stor säkerhetsnål framtill så får ni använda er fantasi istället. :) Maken överraskade med en långweekend till New York *jippie* och jag blev jätteglad förstås. Datumet är ännu inte spikat, tanken var först sista helgen i september, men eftersom pillerknaprandet gör att vi inte riktigt vet när det vankas besök hos farbror doktorn (hormontillskotten kan göra att cykeln förändras något) så får vi avvakta lite och boka en lämplig helg lite längre fram.

Pga den löjligt höga temperaturen kom tårtbotten till kvällens födelsedagstårta precis ut ur ugnen, att öka värmen ytterligare inomhus när solen stekte som värst på utsidan kändes inte helt rätt liksom. Som tur är går tårtan i sig rätt snabbt att svänga ihop när bottnen väl svalnat om en stund, blir inga konstnärliga dekorationer idag utan ett marsipanlock på Operatårtan (det blev en mindre storlek då vi bara är två som mumsar), lite kakao pudrat på toppen och sen får det vara bra. Att jobba med marsipan i kletvärme är inte att rekommendera.

Kalasas ska det göras lite längre fram när vi kan få ihop en tid som passar och då är planen traditionellt svenskt kaffekalas. Några sorters småkakor, ett par mjuka varianter och så tårta på det. Sockerchock som heter duga skulle jag tro, men vad gör man inte för sina traditioner? Att jag skulle ha en baktanke (ha ha, jag är sååå rolig!) med konceptet i form av att i princip allt går att göra i förväg och stoppa i frysen inkl tårtbottnar så att det mest är garnerande kvar på själva dagen tycker jag vi pratar tyst om. ;)

Nu ska jag ta och uppsöka en takfläkt en stund, de häringa för-höst-värmeböljorna är inte att leka med.

Förresten...den som känner för att fira mer än min födelsedag idag har alltid alternativet att spana in Talk Like A Pirate Day som infaller den 19/9 varje år. :)

Tja'rå landkrabbor! :)

I väntan på en uppföljning...

I våras/somras upptäckte jag Downton Abbey. Denna fantastiska tv-serie i alldeles för få avsnitt som jag bläddrat förbi på Netflix flera gånger pga att min, förmodligen värmeutslagna, hjärna kopplade "Abbey" till nåt med kyrkan och jag kände inte för att se nåt religiöst drama just då. Ack så fel jag hade! Vi snackar kostymdrama på hög nivå, brittisk landsbygd och tidigt 1900-tal. Arvstvister, vackra kläder och förbjuden kärlek. Precis allt det där som jag är så svag för. Att man sen inte direkt blir spontant blind av en del av skådespelarna är ju alltid en trevlig bonus. :)

Efter att jag maratonspanat mig igenom första säsongens sju avsnitt kikade jag på nätet och insåg att säsong två var under inspelning. *jippie* Dock skulle den sändas i England först i höst (första avsnittet imorgon söndag faktiskt) och inte på den här sidan pölen förrän i januari 2012. En julspecial ska också vara på gång, men den lär väl sändas här i april eller nåt. Längtar gör jag hur som helst...mycket.

För att ha något annat att vila ögonen på under tiden har jag spanat vitt och brett på Netflix streamade utbud och har hittills klarat av följande:

• Star Trek: Enterprise
  - Så bra, så bra även om den dippar lite i tredje säsongen.


• Glee
  - Jag är ju en sucker för musikalfilmer/-serier.


• My So-Called Life
  - Många minnen...


• Mad Men
  - Inte helt fast från början, men efter några avsnitt var det kört.


• The Tudors
  - Sett säsong ett och början på den andra så här långt, det är intensivt minst sagt.


• That 70's Show
  - Bara ett gäng avsnitt så här långt...så hjärndött, men ändå så kul och förvånansvärt aktuellt.

Jag har gjort annat i sommar än att titta på tv faktiskt, men något avsnitt eller två när jag ätit lunch har det blivit och så istället för "vanlig" tv om kvällarna. Å är ni inte sjukt imponerade över bredden på mina val? Lite djupt och historiskt, lite flummigt och pårökt å så lite däremellan.

Nähä...om man skulle fundera ihop lite mat...å kanske slå på tv'n. Trevlig helg på er! :)

Måltidsersättning?

Som jag skrivit om innan knaprar jag en del piller för närvarande, allt från vitaminer till aspirin. Å nu har dosen ökats på ytterligare med lite schyssta fertilitetspiller eftersom ettan verkar vara mer svåruthyrd än vi hoppats. På lördag når jag all time high så här långt med att försöka få ner 11 tabletter. Mysigt värre. :)

Man blir lite mörkrädd när man läser bipacksedlarna förresten. En av mina nytillkomna mediciner, Letrozole, som i mitt fall används för att stimulera äggproduktionen och som ska se till att en (ibland flera) äggblåsor behagar mogna, är egentligen framtagen för bröstcancerpatienter i/efter klimakteriet. Inte riktigt samma lika om man säger så. Dock är ju dosen och tidsperioden man medicinerar olika för respektive önskade resultat. Jag ska t ex bara äta de små tabletterna i fyra dagar och ökar dosen med en tablett/dag. Å sen om en vecka blir det ultraljud för att se om det hänt något. Å när tillväxten är på lagom nivå får jag en hormonspruta som startar ägglossningen inom X antal timmar.

Ett första ultraljud är redan gjort och då konstaterades bl a att jag har en något förhöjd testosteronehalt vilket tydde på insulinresistens vilket i sig inte påverkade kroppen i övrigt, men äggstockarna svarar då med att tillverka mer testosteron och behålla äggen för sig själva istället för att släppa dem fria. Rätt taskigt enligt mig... Där kommer medicin nr 2 in i bilden. Metformin som är en blodsockersänkande tablett (används bland annat för diabetes typ 2-patienter även om inte jag är en sådan) och som ska ätas två varje dag till middagen och genom sin eminenta komposition magiskt ska hjälpa till att reglera insulinet och därigenom minska testosteronen och om allt går väl betyder det ägglossning. Eller -lossningar då om Letrozolen pushar för fler än en äggblåsa (risken för flerbörd är 7-10%).

Så vad betyder då allt det här? I bästa fall att allt går pörfäktly och att jag kan glömma mensvärk och sådant dumt för många många månader framöver och istället koncentrera mig på viktökning, foglossningar och andningstekniker. I värsta fall händer ingenting och jag får hämta ut mediciner för ytterligare en månad. Den som läser får se helt enkelt...

Måltidsersättningen då? Jo, Metforminen har tydligen ett par trevliga bieffekter ibland. Bortsett från att magen kan få spel de första dagarna (= mindre trevlig bieffekt) så får många som äter dem bättre hy och går ner i vikt och det låter ju himla bra. Teorin från vår sida just nu är dock att anledningen till viktnedgången är att den massiva mängd tabletter som ska knapras just nu tillsammans med vattnet som ska skölja ner hela härligheten praktiskt taget kan räknas som en måltid i sig å kaloriinnehållet i mediciner är ju generellt rätt lågt = viktnedgång. Smart va? Fast jag räknar nog den som en extra och fortsätter med mina vanliga mål, sån är jag. :)

Mitt uppdrag till er? Håll tummar och tår så får vi se hur det går. Välkomna på resan till hyresvärd. :)

Missed me much?

Hej hej hallå bloggläsare!

*tyst*

Hallååååå... *eko*

Nåja...ni dyker väl upp igen. :) Bloggen fick visst sig ett sommarlov, men nu är jag tillbaka så får vi se om jag har nåt kul att skriva om.

Vad har jag gjort i sommar då? Tagit det lugnt, träffat vänner, hjälpt vänner flytta och sedan hälsat på samma vänner i San Diego. Vi körde ner och hem, med lite semesterlunk på vägen. 12,5 h ner längs kusten med ett trevlig matstopp i Los Olivos för lite middag på Petros. Åt en fantastisk Moussaka och delade en jordgubbs-/grädd-/vaniljglass-/filodegsbakelse med maken. Vi rullade ut därifrån kan jag lova och då var det ändå första gången vi lyckats ta oss till efterrätten, förra gången var vi så mätta efter maten av det var precis fullt.

Vi fastnade i bilkö pga vägarbete utanför Santa Barbara och på ett sätt var det väl nästan tur för när vi väl kom fram till hotellet i San Diego hade strömmen precis kommit tillbaka efter den massiva blackout som drabbade södra Kalifornien och delar av Mexiko, Arizona och Nevada. Hotellet var fint och låg bra till, med klubbpoäng kostade det dessutom gratis vilket alltid är trevligt. Det blev lite sightseeing och mycket vän-seeing under några dagar och sen bar det norröver igen under si så där 10 h med en vända inom Los Angeles. Vi kikade lite på husen i Beverly Hills, körde på Rodeo Drive och åt glass i West Hollywood. Å ja, tittade på Hollywood-skylten såklart, men där vi kikade ifrån fick man inte fota, men ni vet ju alla hur den ser ut.

Å så har jag träffat en del av min svenska fanclub! :)

Ja, annars har vi nog inte gjort något speciellt faktiskt....mest bara varit och det är inte fy skam det heller. :)