Det låg ett inlägg till och pyrde och ville komma ut och vem är jag att neka en sådan fin förfrågan? :)
Jag läste lite hos Katta Kvack där hon har länkat till taxen Rut. En sån sötnos, liten och avlång och alldeles, alldeles underbar. Rut alltså. Ja, Katta verkar trevlig hon också för den delen, men hon är mer rund just nu, höggravid och allt. :)
I kommentarerna visade sig att även om hon blev väldigt tax-sugen så ville sambon hellre ha en stor hund och tänk precis så är det här med.
Om (ja, med stor betoning på om) vi någon gång skaffar vovve så har vi lite skilda preferenser, maken och jag. Själv kan jag tänka mig något i stil med en långhårig, kortbent Jack Russell (som Sigge ungefär). Å så skulle jag döpa honom till Sture. Ett rejält och bra namn på en liten voffsing. Makens val? En irländsk varghund som skulle få heta Schnappi. Efter krokodilen ni vet. :)
Schysst dilemma va?
fredag 14 oktober 2011
Fint ska det va...fast inte alltid....
Har surfat runt lite bland några bloggar från favoriters länklistor. På så vis hamnade jag hos Esmes mamma. Jag har läst runt lite och fastnade bland annat för det här inlägget. Hon skriver om det, enligt vissa, omöjliga i att kombinera vad som räknas som bra och dålig tv. Att vara djup och allvarlig och spendera sin kväll tittandes på Dokument Utifrån (bara ett exempel...inget att hetsa upp sig för...finns programmet ens kvar?) anses som bättre utnyttjad tid än att slötitta på Idol. Var sak har sin tid skulle jag vilja säga.
De senaste veckorna har jag mått allt annat än bra, snarare skit rent ut sagt. Huvudvärk 22+ timmar om dygnet, energinivåer i stil med Marianergraven och så lite schysst ögonsudd av kombon av de första två. Hormoner is the shit...verkligen. :P Efter ett negativt test häromdagen kunde jag stänga igen progesteron-pillerburken i ett par veckor och mår väldigt mycket bättre efter bara ett par dagar. Lite torr i ögonen och trevliga-veckan-kramp, men den lär släppa snart. Snart börjar historien om igen, men förra cykeln mådde jag iallafall okej av de inledande hormonerna så jag hoppas på detsamma den här gången. Å på ett bättre slutresultat såklart. :)
Nåväl, det jag ville komma till var att när världen snurrar för fort, man är trött (må det vara pga jobb, småbarn eller tillsatta hormoner) och koncentrationsnivån är allt annat än på topp så behövs de där programmen. De som inte hör hemma i de fina salongerna. Jag kan ärligt säga att de senaste veckorna hade varit om möjligt ännu jobbigare om jag inte haft Netflix och That 70's Show. Dryga 20 min långa avsnitt utan reklamavbrott, smått hjärndöda och vansinnigt roliga skämt, pubertetshumor och tonårsbesvär blandat med en rejäl dos Kahlúa (i serien alltså, jag är ju helt alkoholfri numera). En verklighetsflykt så god som någon och alldeles lagom för mitt värkande intressespann. Nu är alla 200 avsnitt färdigtittade (en del av dem hade redan klarats av tidigare under sensommaren) och det känns lite tomt.
Den stora frågan? Vad ska jag titta på nästa månad när pillerburken öppnas på nytt och matthet och huvudvärk åter blir mer regel än undantag? Förslag mottages tacksamt. :)
De senaste veckorna har jag mått allt annat än bra, snarare skit rent ut sagt. Huvudvärk 22+ timmar om dygnet, energinivåer i stil med Marianergraven och så lite schysst ögonsudd av kombon av de första två. Hormoner is the shit...verkligen. :P Efter ett negativt test häromdagen kunde jag stänga igen progesteron-pillerburken i ett par veckor och mår väldigt mycket bättre efter bara ett par dagar. Lite torr i ögonen och trevliga-veckan-kramp, men den lär släppa snart. Snart börjar historien om igen, men förra cykeln mådde jag iallafall okej av de inledande hormonerna så jag hoppas på detsamma den här gången. Å på ett bättre slutresultat såklart. :)
Nåväl, det jag ville komma till var att när världen snurrar för fort, man är trött (må det vara pga jobb, småbarn eller tillsatta hormoner) och koncentrationsnivån är allt annat än på topp så behövs de där programmen. De som inte hör hemma i de fina salongerna. Jag kan ärligt säga att de senaste veckorna hade varit om möjligt ännu jobbigare om jag inte haft Netflix och That 70's Show. Dryga 20 min långa avsnitt utan reklamavbrott, smått hjärndöda och vansinnigt roliga skämt, pubertetshumor och tonårsbesvär blandat med en rejäl dos Kahlúa (i serien alltså, jag är ju helt alkoholfri numera). En verklighetsflykt så god som någon och alldeles lagom för mitt värkande intressespann. Nu är alla 200 avsnitt färdigtittade (en del av dem hade redan klarats av tidigare under sensommaren) och det känns lite tomt.
Den stora frågan? Vad ska jag titta på nästa månad när pillerburken öppnas på nytt och matthet och huvudvärk åter blir mer regel än undantag? Förslag mottages tacksamt. :)
tisdag 11 oktober 2011
Guldstjärna
En gång i tiden joinade jag Viktväktarna. Det var inför vårt bröllop och tja, det gick väl inte så där himla bra. Deras filosofi må ha hjälpt många, men jag blev mest matfixerad och lyckades säkert gå ner ett helt kilo. En grej jag minns därifrån är i varje fall att när man gick på invägningarna varje vecka och fick sina alldeles för höga siffror nerklottrade i ett häfte så kunde man med lite tur få sig en guldstjärna. En guldstjärna i häftet betydde att man gått ner 10% av sin vikt och det är ju inte helt dåligt.
På min hemmabyggda lågkolhydratsresa (framtvingad av otrevliga mediciner visserligen, men resultatet är detsamma) så har jag nu nått guldstjärnestatus. :) Vågen har legat och fladdrat runt 85 eller strax över i flera år, men gick så sakteliga ner under sommaren och nu droppas runt 0,5 kg varje vecka. Vågen är, som jag tidigare skrivit om, smått oberäknelig, men igår visade den alltså på en minskning om si så där 8,5 kg. *hurra*
Jag kan inte säga att jag ser någon direkt skillnad, möjligen lite runt midjan. På kläderna märks det desto mer, jeansen måste dras åt ett par hål extra på skärpet och linnebyxor är svårburna då de liksom nästan ramlar av. Idag grävde jag dessutom fram en låda med kläder jag tycker om, men som...hmm...krympt i garderoben de senaste åren. Gissa vad? Av fyra par byxor i lådan kan jag nu komma i tre av dem. Nog för att där fortfarande är en hel del mjukhet kvar på magen, men att fortfarande kunna andas efter att byxknappen knäppts är en framgång i sig.
Grattis till mig, typ. :)
På min hemmabyggda lågkolhydratsresa (framtvingad av otrevliga mediciner visserligen, men resultatet är detsamma) så har jag nu nått guldstjärnestatus. :) Vågen har legat och fladdrat runt 85 eller strax över i flera år, men gick så sakteliga ner under sommaren och nu droppas runt 0,5 kg varje vecka. Vågen är, som jag tidigare skrivit om, smått oberäknelig, men igår visade den alltså på en minskning om si så där 8,5 kg. *hurra*
Jag kan inte säga att jag ser någon direkt skillnad, möjligen lite runt midjan. På kläderna märks det desto mer, jeansen måste dras åt ett par hål extra på skärpet och linnebyxor är svårburna då de liksom nästan ramlar av. Idag grävde jag dessutom fram en låda med kläder jag tycker om, men som...hmm...krympt i garderoben de senaste åren. Gissa vad? Av fyra par byxor i lådan kan jag nu komma i tre av dem. Nog för att där fortfarande är en hel del mjukhet kvar på magen, men att fortfarande kunna andas efter att byxknappen knäppts är en framgång i sig.
Grattis till mig, typ. :)
torsdag 6 oktober 2011
Trevligt och mindre trevligt
Trevligt: Att kunna plocka äpplen från de små träden i vår lilla trädgård. Vi har hittat äppelträden undan för undan, de liksom gömmer sig bland andra buskar och träd. Olika sorter. Gröna, röda, grönröda. Söta och småsyrliga.
Mindre trevligt: Jag vågade inte äta av pajen som äpplena hamnade i igår kväll, för mycket kolhydrater för medicineringen. Men maken och de besökande killarna som inte har samma issues åt med god aptit. Bra betyg till maken som är smulpajsmästare i vårt hem. :)
Aj löööv hösten!
onsdag 5 oktober 2011
You can run, but you cannot hide...
När man bor så här utomrikes som vi gör så är ip-telefoni en bra grej. Vi kunde behålla vårt svenska nummer och har ett amerikanskt också, kopplade i samma telefon via någon spännande växellösning som maken ordnat. Inte behöver man krångla när man ringer ut heller, bara man kommer ihåg att slå riktnumret så går det som tåget. Å inga dyra utlandstaxor att bekymra sig om.
Tidsskillnaden, 9 timmar, kan ju dock strula till det, men de flesta som ringer hit tillhör familjen och har därmed lite koll. Jo, jag sa de flesta. Att fly landet och bosätta sig på andra sidan jorden gör inte att man slipper telefonförsäljare. Svenska telefonförsäljare. Många, många nummer är spärrade redan på växelnivå, men det finns ju alltid nya aktörer och nya nummer.
Om en släkting/vän/person med vettigt ärende råkar ringa tidigt på morgonkvisten gör inte så mycket. När en hurtfrisk dam ringer kl 7 och undrar när man spelade Bingo Lotto senast och vill berätta aaaallt om deras nya programformat så blir man lite putt. Vi är inte så morgonpigga i den här familjen och vid den tiden sussar vi fortfarande sött. Samma sak när någon ringer och vill prata pensionsförsäkringar kl 4.45. Oftast svarar vi ju inte, men vaknat har man ju gjort likt förbaskat.
Det brukar heta att inget är säkert här i livet förutom skatter och döden. Undrar om inte telefonförsäljeri hör hemma där med...
tisdag 4 oktober 2011
Konstiga drömmar? Vem? Jag?!
Uj uj...här bara sprutar jag ur mig inlägg...undrar om det har med den halvkassa nattsömnen att göra?
Nåväl... Under den där halvkassa nattsömnen lyckades jag drömma lite på morgonkvisten. Jag brukar överlag drömma ganska så flitigt, ganska så konstigt (enligt maken iaf) och minnas en hel del av galenskaperna. I allafall direkt när jag vaknar. Då behöver jag prata lite om drömmen, eller fundera lite på den, om några detaljer ska dröja sig kvar. Annars är de puts väck innan jag ens kommit till frukostbordet.
I natt drömde jag att jag börjat jobba igen. I Sverige. Jag hade precis börjat på företaget och fått mitt kontor, litet och ganska så kalt. I drömmen jobbade jag med marknadsföring och skulle sno ihop en kampanj där ett amerikanskt barnklädesmärke (lite osäkert vilket såhär i efterhand) skulle lanseras hos KappAhl. I drömmen stavades förresten KappAhl "Femina". Mycket logiskt?! Det skrevs idéer på randigt papper, min chef (antar jag) var med och spånade.
Sen började jag möblera om i rummet för att i sann Feng Shui-anda ställa skrivbordet i kraftposition och sen på något sätt få ordning på alla sladdar som obevekligen dyker upp när man kombinerar dator + andra tekniska prylar + skrivbord. Jag hade en jättefiffig idé om att fästa en kabelkanal under skrivbordet, en sån där som ibland finns på golv på kontor som är lite halvmåneformad och i gummi, oftast grå, som man trär i kablarna genom liksom ovanifrån. Den här var dock vit. Å skulle hänga upp och ner då det ju var under skrivbordet. Men se, det gick inte vaktmästaren med på för av någon outgrundlig anledning var just den sladdhärveidén förbjuden. Jag blev lite småputt, funderade på vad jag skulle hänga upp för något på väggarna (man fick heller inte göra hål i väggarna så mer kreativitet krävdes) och ja...sen vaknade jag.
Frågor på det? :)
Nåväl... Under den där halvkassa nattsömnen lyckades jag drömma lite på morgonkvisten. Jag brukar överlag drömma ganska så flitigt, ganska så konstigt (enligt maken iaf) och minnas en hel del av galenskaperna. I allafall direkt när jag vaknar. Då behöver jag prata lite om drömmen, eller fundera lite på den, om några detaljer ska dröja sig kvar. Annars är de puts väck innan jag ens kommit till frukostbordet.
I natt drömde jag att jag börjat jobba igen. I Sverige. Jag hade precis börjat på företaget och fått mitt kontor, litet och ganska så kalt. I drömmen jobbade jag med marknadsföring och skulle sno ihop en kampanj där ett amerikanskt barnklädesmärke (lite osäkert vilket såhär i efterhand) skulle lanseras hos KappAhl. I drömmen stavades förresten KappAhl "Femina". Mycket logiskt?! Det skrevs idéer på randigt papper, min chef (antar jag) var med och spånade.
Sen började jag möblera om i rummet för att i sann Feng Shui-anda ställa skrivbordet i kraftposition och sen på något sätt få ordning på alla sladdar som obevekligen dyker upp när man kombinerar dator + andra tekniska prylar + skrivbord. Jag hade en jättefiffig idé om att fästa en kabelkanal under skrivbordet, en sån där som ibland finns på golv på kontor som är lite halvmåneformad och i gummi, oftast grå, som man trär i kablarna genom liksom ovanifrån. Den här var dock vit. Å skulle hänga upp och ner då det ju var under skrivbordet. Men se, det gick inte vaktmästaren med på för av någon outgrundlig anledning var just den sladdhärveidén förbjuden. Jag blev lite småputt, funderade på vad jag skulle hänga upp för något på väggarna (man fick heller inte göra hål i väggarna så mer kreativitet krävdes) och ja...sen vaknade jag.
Frågor på det? :)
Ett bloggtips åsså...
Jag snubblade över Librarybeth's blogg tidigare idag och blev liksom fast. Många fina klädtips och allmänt snack om livet. Rekommenderas!
Borde nog uppdatera min länklista här till höger någon dag också...
Borde nog uppdatera min länklista här till höger någon dag också...
Höst i RWC
Då är den kommen då...hösten. Igår brakade den loss med besked genom att överösa oss med regn större delen av dagen. Det är ungefär det hösten/vintern/tidiga våren går ut på i det här hörnet av världen, regn. Jag tycker om hösten överlag, regnsmatter på taket, tända ljus på matbordet och liksom kallfrisk luft i...ehh...luften. Tyvärr får vi sällan de där klara, kalla, träden-byter-färg-till-orange dagarna utan det är antingen regn och regn, eller en liten värmebölja eller den jobbiga kombinationen värmeböljeregn vilket gör att man svettas trots att man blir regnblöt. Till vintern blir det mer rått klimat och överlag (möjligtvis med undantag för värmeböljorna) är vädret under hösten/vintern/tidiga våren väldigt likt det i sydvästra Skåne. Känns alltså nästan som hemma. :)
En skillnad är såklart att om man tar på sig gummistövlar, regnkappa och fäller upp paraplyt medan det regnar så blir man sällan uttittad i sydvästra Skåne. Det blir man här. Paraplyer har en del och igår såg jag faktiskt en till tjej med gummistövlar, men normen verkar vara springa-jättefort-och-hoppas-man-hinner-fram-dit-man-ska-utan-att-bli-blöt alternativt ta sin sweatshirtjacka och hålla upp över huvudet som ett litet tak. Ingetdera brukar funka speciellt bra.
Eftersom jag gick ner till stan och min akupunktursession igår så klädde jag ju mig därefter i just gummistövlar (röda, fina Viking med snörning i vitt), regnkappa (röd, fin från Lindex med stora tryckknappar och fickor) och paraply (svart på utsidan, blå himmel med vita fluffmoln på insidan från MoMA). Å så fick folk glo bäst de ville. :)
Idag har det hittills bara regnat lite grann, men det är inte omöjligt att det blir mer. Tänkte ge mig ut en sväng och handla lite livsnödvändigheter (läs: ägg) så får vi se om jag kommer hem med torrheten i behåll.
Akupunkturen då? Jodå, den gick bra, tror jag. Jag fick nålar i fötterna, vaderna, ena handen (mellan tumme och pekfinger), en mitt mellan ögonen och ytterligare en mitt uppe på huvudet. Det kändes precis när de gick in, inte så farligt, mer som ett litet stick eller nyp. Den mellan ögonen kändes mest och så en på utsidan av vänstra vaden. Där pulserade det liksom. Glömde fråga vad den punkten hör samman med för nåt, men jag får väl försöka komma ihåg det till nästa gång. Sen fick jag ligga i det halvmörka rummet och slappna av till plingplong-musik en 20-30 minuter ungefär och sen togs nålarna bort. Kände inget speciellt efteråt, fick en släng av rejäl frusenhet på kvällen, men om det beror på behandlingen eller inte har jag ingen koll på. Idag är jag trött, lite huvudvärk och allmänt seg. Fast det kan ju å andra sidan lika gärna bero på någon av de miljarders tabletter jag stoppar i mig. Svårt det där.
Fick lite riktlinjer för vad man ska och inte ska äta också, enligt Traditionell Kinesisk Medicin. Drycker ska vara rumstempererade eller varma (hej då ismaskinen), grönsaker grillade/ugnsrostade/ångade (no more sallader) och mjölkprodukter ska hållas till ett minimum (ingen ost, fast min morgonyoghurt var okej). Varm mat hellre än kall (mackor = dåligt) och så det vanliga då...hålla nere på socker, processade kolhydrater, kål av alla slag är bra, alkohol och koffein dåligt.
Å idag är det kanelbullens dag, ingredienserna representerar ungefär allt jag inte ska äta, men det lutar åt att det kanske blir bullbak imorgon (lite flexibilitet i dagarna måste det väl finnas) då maken får hit lite kompisar. En bulle lär sllinka ner, nån måtta får det ju vara på galenskaperna.
I övrigt då? Jodå, vågen går neråt...i våras visade den 85 kilosar (ungefär samma som de senaste kanske tre åren), men efter sommaren hade de magiskt minskat till dryga 80. Upp ett par kilo under den "trevliga" veckan och sen ner igen... Igår tyckte vågen 77 och det låter ju bra. Sen verkar vår våg vara smått hjärndöd eftersom den ändrar vikten lite beroende på var den står någonstans (alltså var på golvet i badrummet), men min teori är att om den alltid står på samma ställe så borde ju i allafall antalet minskade kilo vara desamma. Vad tror ni? Jag tycker ju inte att jag känner någon direkt skillnad så det är möjligt att det blivit lite, lite typ överallt så en idé vore ju att mäta istället. Får se om jag pallar. Målet? Finns nog inget direkt...vi får se var det slutar.
En skillnad är såklart att om man tar på sig gummistövlar, regnkappa och fäller upp paraplyt medan det regnar så blir man sällan uttittad i sydvästra Skåne. Det blir man här. Paraplyer har en del och igår såg jag faktiskt en till tjej med gummistövlar, men normen verkar vara springa-jättefort-och-hoppas-man-hinner-fram-dit-man-ska-utan-att-bli-blöt alternativt ta sin sweatshirtjacka och hålla upp över huvudet som ett litet tak. Ingetdera brukar funka speciellt bra.
Eftersom jag gick ner till stan och min akupunktursession igår så klädde jag ju mig därefter i just gummistövlar (röda, fina Viking med snörning i vitt), regnkappa (röd, fin från Lindex med stora tryckknappar och fickor) och paraply (svart på utsidan, blå himmel med vita fluffmoln på insidan från MoMA). Å så fick folk glo bäst de ville. :)
Idag har det hittills bara regnat lite grann, men det är inte omöjligt att det blir mer. Tänkte ge mig ut en sväng och handla lite livsnödvändigheter (läs: ägg) så får vi se om jag kommer hem med torrheten i behåll.
Akupunkturen då? Jodå, den gick bra, tror jag. Jag fick nålar i fötterna, vaderna, ena handen (mellan tumme och pekfinger), en mitt mellan ögonen och ytterligare en mitt uppe på huvudet. Det kändes precis när de gick in, inte så farligt, mer som ett litet stick eller nyp. Den mellan ögonen kändes mest och så en på utsidan av vänstra vaden. Där pulserade det liksom. Glömde fråga vad den punkten hör samman med för nåt, men jag får väl försöka komma ihåg det till nästa gång. Sen fick jag ligga i det halvmörka rummet och slappna av till plingplong-musik en 20-30 minuter ungefär och sen togs nålarna bort. Kände inget speciellt efteråt, fick en släng av rejäl frusenhet på kvällen, men om det beror på behandlingen eller inte har jag ingen koll på. Idag är jag trött, lite huvudvärk och allmänt seg. Fast det kan ju å andra sidan lika gärna bero på någon av de miljarders tabletter jag stoppar i mig. Svårt det där.
Fick lite riktlinjer för vad man ska och inte ska äta också, enligt Traditionell Kinesisk Medicin. Drycker ska vara rumstempererade eller varma (hej då ismaskinen), grönsaker grillade/ugnsrostade/ångade (no more sallader) och mjölkprodukter ska hållas till ett minimum (ingen ost, fast min morgonyoghurt var okej). Varm mat hellre än kall (mackor = dåligt) och så det vanliga då...hålla nere på socker, processade kolhydrater, kål av alla slag är bra, alkohol och koffein dåligt.
Å idag är det kanelbullens dag, ingredienserna representerar ungefär allt jag inte ska äta, men det lutar åt att det kanske blir bullbak imorgon (lite flexibilitet i dagarna måste det väl finnas) då maken får hit lite kompisar. En bulle lär sllinka ner, nån måtta får det ju vara på galenskaperna.
I övrigt då? Jodå, vågen går neråt...i våras visade den 85 kilosar (ungefär samma som de senaste kanske tre åren), men efter sommaren hade de magiskt minskat till dryga 80. Upp ett par kilo under den "trevliga" veckan och sen ner igen... Igår tyckte vågen 77 och det låter ju bra. Sen verkar vår våg vara smått hjärndöd eftersom den ändrar vikten lite beroende på var den står någonstans (alltså var på golvet i badrummet), men min teori är att om den alltid står på samma ställe så borde ju i allafall antalet minskade kilo vara desamma. Vad tror ni? Jag tycker ju inte att jag känner någon direkt skillnad så det är möjligt att det blivit lite, lite typ överallt så en idé vore ju att mäta istället. Får se om jag pallar. Målet? Finns nog inget direkt...vi får se var det slutar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)