Borta bra, men hemma bäst?

Alltså...det här med att jag numera finns i staterna har fört med sig ett oangenämt problem... Låt mig förklara. Jag är sedan ett gäng år tillbaka bloggläserska. Det läses i datorn och det läses i mobilen, det läses morgon, middag och kväll om tid finnes och det skrattas, nickas igenkännande, tåras i ögonvrån och gör lite ont i själen emellanåt. Numera är jag ju även bloggskribent och jag är innerligt tacksam för mina läsare som vill dela mitt liv och för dem som låter mig dela deras. Jag skrev lite om det som en av sakerna som låg mig varmt om hjärtat här. Så här långt låter väl allt himla bra, eller? Så vad är problemet?

Jo...världen är som bekant uppdelad i tidszoner. Sverige har en...USA har fyra varav jag befinner mig i den allra längst bort från de bloggare vars liv jag kikar in i oftast. Detta innebär också att de, ni, är som mest aktiva när jag sover och tvärtom. När jag ramlar ur sängen på morgonen finns där massvis med roligheter att läsa, men sen tar de oundvikligen slut...tills morgonen åter gryr i Sverige och allt börjar om igen. Jag ligger lite efter helt enkelt. Efter i bloggarna och efter i vad som händer i vänner och bekantas liv där hemma. Frågan är om detta vägs upp av sol, värme och avsaknad av regn halva året eller om det ska läggas till minuskolumnen på stanna-kvar-i-USA-eller-flytta-hem-till-Sverige-om-ett-år-listan.

Funderingarna går vidare och en titt på klockan visar att det snart är arla morgon i Sverige och därmed snart dags för morgonpigga Sara att vakna - jippie! :)

Fram tills dess går jag och mosar några myror eller nåt...