måndag 31 januari 2011
Let the fun begin!
söndag 30 januari 2011
Vaniljbulle och chokladbiskvi - lördagsfika deluxe
Alltså fy på mig... Igår skulle vi på en liten grillhappening hos vänner och det kom ett önskemål (krav?! ;) ) från värdinnan att vi skulle ha vaniljbullar med oss i bagaget. Sagt och gjort...vaniljbullar i långpanna bakades, men inga foton togs! Å inga foton heller på de mini-chokladbiskvier som också följde med.
Jag lägger i allafall in recepten här lite senare så hoppas jag ni förlåter mitt snedsteg... :) Eller förresten, här finns chokladbiskvierna, men jag gjorde 24 istället för 12 och i min ugn fick bottnarna vara inne si så där en kvart, men det varierar ju beroende på ugn. Å 200 g choklad, 50 i smörkrämen och 150 att doppa i, räcker mer än väl...det blir choklad över som såklart kan smältas om och användas till en kladdkaka eller så. De är rätt mäktiga så mini-varianterna är egentligen mer lagom, fast lite pilligare att göra såklart.
Nu ska jag gå och rota lite bland den sista lådan med bakformar som nu släpats in från förrådet, får se var jag ska få plats med dem. Kok- och bakböckerna rymdes i bokhyllan iaf så där kan jag andas ut...finns t o m plats för fler. *jippie*
Jag lägger i allafall in recepten här lite senare så hoppas jag ni förlåter mitt snedsteg... :) Eller förresten, här finns chokladbiskvierna, men jag gjorde 24 istället för 12 och i min ugn fick bottnarna vara inne si så där en kvart, men det varierar ju beroende på ugn. Å 200 g choklad, 50 i smörkrämen och 150 att doppa i, räcker mer än väl...det blir choklad över som såklart kan smältas om och användas till en kladdkaka eller så. De är rätt mäktiga så mini-varianterna är egentligen mer lagom, fast lite pilligare att göra såklart.
Nu ska jag gå och rota lite bland den sista lådan med bakformar som nu släpats in från förrådet, får se var jag ska få plats med dem. Kok- och bakböckerna rymdes i bokhyllan iaf så där kan jag andas ut...finns t o m plats för fler. *jippie*
fredag 28 januari 2011
Efter plugget...
En liten statusuppdatering så här på nattkröken kan väl komma till pass? Jag har ägnat den största tiden den här veckan åt min höstkurs där jag tyvär inte riktigt haft studiero under just hösten för att riktigt komma igenom det sista. Nu är de sista föreläsningarna dock avlyssnade(?!) och första tentan (39 av 39 rätt) samt andra tentan (11 av 11 rätt) skrivna. Full pott, inte dåligt va? Hemtentor is the shit helt klart.
Den sista uppgiften var att skriva si så där 2-3 sidor om hur diverse fynd och platser visar på kontakter mellan Medelhavsområdet och Nordeuropa under bronsåldern. Ja alltså kursen jag läste var en översiktsvariant i arkeologi, de forntida civilisationernas sådan...tänk Egypten, Mesopotamien (nuvarande Irak) och Grekland...å så lite nordbor på det. Skrivuppgiften blev klar nu ikväll och skickades in till läraren i faktiskt väldigt god tid för att vara mig, deadline var ju inte förrän den 31:e!
Nu tar jag vinterlov eller nåt sånt fram till på måndag-tisdag någon gång när boken för vårkursen ska landa på dörrmattan och då blir det till att läsa ikapp lite eftersom den visst började redan förra veckan. Klurigt det här med terminsstarter... Nåja, det lär inte vara någon större skada skedd, jag turbopluggar...fixar de två inledande veckouppgifterna och är sedan på banan igen.
Framöver kommer jag ha en inlämningsuppgift alt ett quiz varje måndag fram till sommaren, lite ovant med tanke på att de kurser jag läst hittills har inneburit si så där en uppgift varannan månad, men, men...man vänjer väl sig. Vad jag ska läsa? Cellbiologi minsann, Livets Molekyler på distans till Umeå Universitet, ska bli skojsigt. Cellkärnor och mitokondrier å sånt är faktiskt himla intressant och förhoppningsvis lär jag mig massvis mycket att briljera med på alla coctailpartyn jag (inte) går på hela tiden. :)
Nu återgår jag till min paus, återkommer efter "lovet". I helgen hoppas jag vi får ordning även på de flyttlådor med makens prylar, ska bli skönt att få tillbaka lite luft i lägenheten igen.
Kram på er - å trevlig helg!
Den sista uppgiften var att skriva si så där 2-3 sidor om hur diverse fynd och platser visar på kontakter mellan Medelhavsområdet och Nordeuropa under bronsåldern. Ja alltså kursen jag läste var en översiktsvariant i arkeologi, de forntida civilisationernas sådan...tänk Egypten, Mesopotamien (nuvarande Irak) och Grekland...å så lite nordbor på det. Skrivuppgiften blev klar nu ikväll och skickades in till läraren i faktiskt väldigt god tid för att vara mig, deadline var ju inte förrän den 31:e!
Nu tar jag vinterlov eller nåt sånt fram till på måndag-tisdag någon gång när boken för vårkursen ska landa på dörrmattan och då blir det till att läsa ikapp lite eftersom den visst började redan förra veckan. Klurigt det här med terminsstarter... Nåja, det lär inte vara någon större skada skedd, jag turbopluggar...fixar de två inledande veckouppgifterna och är sedan på banan igen.
Framöver kommer jag ha en inlämningsuppgift alt ett quiz varje måndag fram till sommaren, lite ovant med tanke på att de kurser jag läst hittills har inneburit si så där en uppgift varannan månad, men, men...man vänjer väl sig. Vad jag ska läsa? Cellbiologi minsann, Livets Molekyler på distans till Umeå Universitet, ska bli skojsigt. Cellkärnor och mitokondrier å sånt är faktiskt himla intressant och förhoppningsvis lär jag mig massvis mycket att briljera med på alla coctailpartyn jag (inte) går på hela tiden. :)
Nu återgår jag till min paus, återkommer efter "lovet". I helgen hoppas jag vi får ordning även på de flyttlådor med makens prylar, ska bli skönt att få tillbaka lite luft i lägenheten igen.
Kram på er - å trevlig helg!
lördag 15 januari 2011
Tårta på tårta å så några muffins
The Midnight Baker är igång igen, fast jag började faktiskt rätt mycket tidigare...typ vid lunch eller så, men har hunnit med lite mathandling och sånt emellan också.
En av våra vänners söner fyllde 8 hela år i onsdags och då var vi där och firade och jag hade fått en beställning på en gräddtårta med jordgubbar i gelé ovanpå. Jag har gjort någon liknande tårta för en herrans massa år sedan, men den här gången ville inte gelét göra som jag bett om, dvs stelna, så tårtan fick bli utan, men det gick bra ändå. Lagom till vi ätit färdigt tårtan hade gelét som stod i kylen i en burk naturligtvis ändrat åsikt och var så jelloaktig den bara kunde...Murphys lag typ. Fyllning denna gång blev jordgubbssylt och hemgjord vaniljkräm, grädde och skivade jordgubbar ovanpå som synes.
Den tårtan gjordes i onsdag eftermiddags, men när man fyller åtta kan man ju inte ha bara ett kalas utan imorgon lördag är det dags för nummer två (det på födelsedagen var för dem som inte hade möjlighet att komma imorgon, men vi är busiga och går på båda :) ).
Nu blev beställningen lite klurigare...en tårta med Svampbob Fyrkant önskades och så blev det. Tillsammans med mjölkfria chokladmuffins (då den andra sonen för tillfället går på mjölkfri kost) fyllda med marshmallow fluff, fast utan frosting, och dekorerade med en...ja typ sjöstjärna...blir det mitt bidrag till festligheterna. Det mjölkfria alternativet på onsdagen blev brownies. Tårtan är till barnen, medan vi vuxna får en tårta som värdinnan bakar.
Svampbob består av chokladbottnar och hallonmousse, täckt med smörkräm, marsipan och dekorationer i marsipan och sugarpaste. De små groparna har jag gjort med ett rundat teskedsmått som jag borstade lite florsocker på för att den inte skulle klibba fast. Smörkrämen har man för att marsipanen ska hålla sig fin då den tenderar att "smälta" i kontakt med grädde. Eftersom hallonmoussen inte är helt stel var det lite klurigt att få dit smörkrämen så jag håller tummarna för att tårtan överlever natten och inte får för sig att lösa upp sig. Förhoppningsvis hjälper gelatinet i moussen till att motverka det också.
Nu ska jag i varje fall strax krypa till kojs. Det kommer bli aningen tyst här på bloggen ett litet tag framöver då jag behöver ta tag i de 3 213 572 flyttlådor (aningen högt räknat kanske...men känslan är densamma) som invaderat vårt hem och skriker efter uppackning. En del lådor är redan klara, men en hel del återstår. Vi syns alltså lite längre fram, när världen lugnat ner sig en aning.
Tjingeling och trevlig helg!
En av våra vänners söner fyllde 8 hela år i onsdags och då var vi där och firade och jag hade fått en beställning på en gräddtårta med jordgubbar i gelé ovanpå. Jag har gjort någon liknande tårta för en herrans massa år sedan, men den här gången ville inte gelét göra som jag bett om, dvs stelna, så tårtan fick bli utan, men det gick bra ändå. Lagom till vi ätit färdigt tårtan hade gelét som stod i kylen i en burk naturligtvis ändrat åsikt och var så jelloaktig den bara kunde...Murphys lag typ. Fyllning denna gång blev jordgubbssylt och hemgjord vaniljkräm, grädde och skivade jordgubbar ovanpå som synes.
Den tårtan gjordes i onsdag eftermiddags, men när man fyller åtta kan man ju inte ha bara ett kalas utan imorgon lördag är det dags för nummer två (det på födelsedagen var för dem som inte hade möjlighet att komma imorgon, men vi är busiga och går på båda :) ).
Nu blev beställningen lite klurigare...en tårta med Svampbob Fyrkant önskades och så blev det. Tillsammans med mjölkfria chokladmuffins (då den andra sonen för tillfället går på mjölkfri kost) fyllda med marshmallow fluff, fast utan frosting, och dekorerade med en...ja typ sjöstjärna...blir det mitt bidrag till festligheterna. Det mjölkfria alternativet på onsdagen blev brownies. Tårtan är till barnen, medan vi vuxna får en tårta som värdinnan bakar.
Svampbob består av chokladbottnar och hallonmousse, täckt med smörkräm, marsipan och dekorationer i marsipan och sugarpaste. De små groparna har jag gjort med ett rundat teskedsmått som jag borstade lite florsocker på för att den inte skulle klibba fast. Smörkrämen har man för att marsipanen ska hålla sig fin då den tenderar att "smälta" i kontakt med grädde. Eftersom hallonmoussen inte är helt stel var det lite klurigt att få dit smörkrämen så jag håller tummarna för att tårtan överlever natten och inte får för sig att lösa upp sig. Förhoppningsvis hjälper gelatinet i moussen till att motverka det också.
Nu ska jag i varje fall strax krypa till kojs. Det kommer bli aningen tyst här på bloggen ett litet tag framöver då jag behöver ta tag i de 3 213 572 flyttlådor (aningen högt räknat kanske...men känslan är densamma) som invaderat vårt hem och skriker efter uppackning. En del lådor är redan klara, men en hel del återstår. Vi syns alltså lite längre fram, när världen lugnat ner sig en aning.
Tjingeling och trevlig helg!
tisdag 11 januari 2011
Våfflor - swedish style!
Det luktade lite skumt i början så där som ny elektronik kan göra och första våfflan åkte i soporna, men sen körde vi på. Man fick smörja laggarna så att våfflan inte fastnade på "non-stick-beläggningen", men annars gick det bra.
De gräddades, fick fin färg och var precis lika mumsiga som hemma i Sverige.
Nästa provprojekt blir frasvåfflor - utan mix. Det har jag aldrig gjort...nån som har ett bra recept att dela med sig av?
måndag 10 januari 2011
Projekt uppackning
Resten av sakerna har vi hyrt förråd till så de får bo där tills vi bestämt oss för ett större boende. Projekt uppackning kan alltså ta sin början. :)
onsdag 5 januari 2011
Status - Lektion 1
Jag är hel, läraren är hel och bilen är hel. Än så länge verkar jag vara på banan. Det var småläskigt, kändes ovant och allmänt skumt, men gick överlag rätt okej. Ett par lektioner till och sen uppkörning är planen. Sen kan jag börja övningsköra på riktigt. :P
tisdag 4 januari 2011
Körkort...ett nödvändigt ont
Det här med att köra bil, det är ju praktiskt att kunna, ack så tråkigt att göra, men tyvärr rätt nödvändigt i många delar av världen. Jag är fullt införstådd med konceptet i stort, gillar idén att man får en annan frihet som bilburen madam, men själva utförandet känns sådär.
När man bor i en liten håla i sydvästra Sverige, alldeles i närheten av en större stad, då går det rätt okej att undvika. Man åker buss, promenerar eller cyklar. Eller så kör maken, som tycker det där med bilkörning är kul och intressant och sånt.
När man bor i en liten håla i norra Kalifornien, i närheten av en större stad, då åker man bil (med maken eller vänner) eller promenerar om avståndet är kort och man känner för att bli lätt idiotförklarad (promenader är inte "The American Way"). Man kan åka tåg också om man ska någonstans längre bort och inte har så bråttom, de går inte så ofta nämligen, men funkar fint när de väl gör det. Bil och körkort är helt enkelt en nödvändighet för att kunna ta sig till de butiker man behöver, besöka vänner som av outgrundlig anledning bosatt sig långt från tågstationer (vi har 4 min promenadväg dit) eller när man vill röra sig ute efter mörkrets inbrott vilket inte är helt lyckat tåg- eller promenadledes.
Jag tillhör då inte makens kategori utan är den som tog körkort när jag var 18-och-ett-halvt för att det var en nödvändighet när man växte upp på landet. Körde en del med föräldrarnas bil, lite motorväg, lite stad, mycket landsväg. Flyttade till Skåne och körde lite mindre motorväg, lite mer stad och ganska lite landsväg...med makens bil. Sen blev det mindre och mindre, dels för att jag kunde ta mig fram på annat sätt nästan lika bra och allra mest för att jag inte gillar att köra. För drygt sex år sedan skaffade vi ny bil i Sverige, en finfin silvrig kombi med automatlåda. Den har jag aldrig kört.
När man flyttar till da stäjtz så får man köra bil på sitt svenska körkort i 10 dagar, sen måste man skriva upp och få ett temporärt kaliforniskt dito som gäller i tre månader och under den tiden ska man hinna köra upp och därmed få sitt permanenta. Om man inte är klar med det efter de där tre månaderna kan man få förlängt tre till. Idag går min andra förlängning ut, men efter ett besök på DMV (typ Vägverket) igår fick jag ytterligare 60 dagars respit. Å nu måste det ske.
Imorgon är det därför dags för min första körlektion på 14 år. I Sverige tog jag runt 30 lektioner á 45-60 minuter (minns inte så noga hur långa de var), här är snittet 3 lektioner á 2 timmar om man är helt ny bakom ratten, kraven är lite lägre kan man säga. Kanske räcker det med en lektion, kanske behöver jag två innan uppkörningen, läskigt är det hur som haver.
Å när det, naturligtvis, uppenbarar sig imorgon att jag är en dröm bakom ratten (*pepp, pepp*) så är nästa steg (förutom själva uppkörningen då) att gå och klappa lite på olika bilar för att se vilken som så småningom ska få bli mitt vrålåk när jag puttrar fram i trafiken med mitt kaliforniska körkort i plånboken. Det lutar åt en Toyota RAV4:a...en blå. Fast först var det den där körlektionen imorgon, den där läskiga, men nödvändiga.
Håll tummarna för mig är ni snälla!
När man bor i en liten håla i sydvästra Sverige, alldeles i närheten av en större stad, då går det rätt okej att undvika. Man åker buss, promenerar eller cyklar. Eller så kör maken, som tycker det där med bilkörning är kul och intressant och sånt.
När man bor i en liten håla i norra Kalifornien, i närheten av en större stad, då åker man bil (med maken eller vänner) eller promenerar om avståndet är kort och man känner för att bli lätt idiotförklarad (promenader är inte "The American Way"). Man kan åka tåg också om man ska någonstans längre bort och inte har så bråttom, de går inte så ofta nämligen, men funkar fint när de väl gör det. Bil och körkort är helt enkelt en nödvändighet för att kunna ta sig till de butiker man behöver, besöka vänner som av outgrundlig anledning bosatt sig långt från tågstationer (vi har 4 min promenadväg dit) eller när man vill röra sig ute efter mörkrets inbrott vilket inte är helt lyckat tåg- eller promenadledes.
Jag tillhör då inte makens kategori utan är den som tog körkort när jag var 18-och-ett-halvt för att det var en nödvändighet när man växte upp på landet. Körde en del med föräldrarnas bil, lite motorväg, lite stad, mycket landsväg. Flyttade till Skåne och körde lite mindre motorväg, lite mer stad och ganska lite landsväg...med makens bil. Sen blev det mindre och mindre, dels för att jag kunde ta mig fram på annat sätt nästan lika bra och allra mest för att jag inte gillar att köra. För drygt sex år sedan skaffade vi ny bil i Sverige, en finfin silvrig kombi med automatlåda. Den har jag aldrig kört.
När man flyttar till da stäjtz så får man köra bil på sitt svenska körkort i 10 dagar, sen måste man skriva upp och få ett temporärt kaliforniskt dito som gäller i tre månader och under den tiden ska man hinna köra upp och därmed få sitt permanenta. Om man inte är klar med det efter de där tre månaderna kan man få förlängt tre till. Idag går min andra förlängning ut, men efter ett besök på DMV (typ Vägverket) igår fick jag ytterligare 60 dagars respit. Å nu måste det ske.
Imorgon är det därför dags för min första körlektion på 14 år. I Sverige tog jag runt 30 lektioner á 45-60 minuter (minns inte så noga hur långa de var), här är snittet 3 lektioner á 2 timmar om man är helt ny bakom ratten, kraven är lite lägre kan man säga. Kanske räcker det med en lektion, kanske behöver jag två innan uppkörningen, läskigt är det hur som haver.
Å när det, naturligtvis, uppenbarar sig imorgon att jag är en dröm bakom ratten (*pepp, pepp*) så är nästa steg (förutom själva uppkörningen då) att gå och klappa lite på olika bilar för att se vilken som så småningom ska få bli mitt vrålåk när jag puttrar fram i trafiken med mitt kaliforniska körkort i plånboken. Det lutar åt en Toyota RAV4:a...en blå. Fast först var det den där körlektionen imorgon, den där läskiga, men nödvändiga.
Håll tummarna för mig är ni snälla!
Bild lånad från: http://demonicattractions.blogspot.comsöndag 2 januari 2011
Söndagsseg
Idag har jag inte gjort nånting... Jag har gjort frukost till mig och maken, kört diskmaskinen, läst ut en bok, surfat och läst bloggar och fikat kladdkaka. Å så har jag funderat lite på vilka möbler som får plats i lägenheten av dem vi får över från Sverige snart och vilka som får bo i förråd tills vidare. Svåra beslut det här.
Nu ska jag gå och duscha och sen laga mat, fläskfilé under champinjon- och paprikatäcke med ris och sallad till. Sen blir det nog en film. Igår såg jag Message in a bottle, en underbart vacker historia som jag såg allra första gången på bio med en väninna i min hemstad. Ikväll är jag lite sugen på Sound of Music eller kanske My Fair Lady, men 3,5-4 timmar långa filmer är svåra att planera in. Kanske blir det Måndag hela veckan istället. :) I löööv Netflix!
Nu ska jag gå och duscha och sen laga mat, fläskfilé under champinjon- och paprikatäcke med ris och sallad till. Sen blir det nog en film. Igår såg jag Message in a bottle, en underbart vacker historia som jag såg allra första gången på bio med en väninna i min hemstad. Ikväll är jag lite sugen på Sound of Music eller kanske My Fair Lady, men 3,5-4 timmar långa filmer är svåra att planera in. Kanske blir det Måndag hela veckan istället. :) I löööv Netflix!
lördag 1 januari 2011
2011
Januari. Så var vi här igen. Ytterligare ett år har gått, i rasande fart känns det som ibland. Jag håller på att läsa en bok och där i har jag hittat ett citat som känns träffande: "the days are long, but the years are short". Visst är det så det känns? Att dagarna, och veckorna, liksom aldrig tar slut...det blir aldrig helg och så vips så har det ändå gått ett helt år, bara så där.
Nyårsafton var lugn för vår del. Spenderades med vänner och vi åt och åt och åt och pratade och klappade på hund, katter och barn. I Kalifornien är det olagligt att sälja raketer vilket innebär att det kändes väldigt o-nyårigt mot vad man är van vid. Inget smällande från mörkrets inbrott till sena natten och inget "ring klocka, ring" på tv'n. Vi, jag och värdinnan, var så uppslukade av en bok om amerikansk heminredning genom tiderna att vi helt missade att klockan slog midnatt. En avslappnad approach till 2011 således och förhoppningsvis fortsätter året i samma anda.
Idag har vi sovit länge, ätit omelettfrukost med Ivanhoe på YouTube och tagit en promenad till affären. På köksbänken står en kladdkaka och svalnar och snart ska ugnen värmas på nytt till förmån för en pepperonipizza. Så här långt har vi alltså följt nyårsdagslagen som säger sovmorgon, Ivanhoe och pizza. :)
Hoppas ni hade en trevlig kväll och att ni får ett trevligt 2011 för som Sara kommenterade i en blogg: "2010 är så förra året". :)
Nyårsafton var lugn för vår del. Spenderades med vänner och vi åt och åt och åt och pratade och klappade på hund, katter och barn. I Kalifornien är det olagligt att sälja raketer vilket innebär att det kändes väldigt o-nyårigt mot vad man är van vid. Inget smällande från mörkrets inbrott till sena natten och inget "ring klocka, ring" på tv'n. Vi, jag och värdinnan, var så uppslukade av en bok om amerikansk heminredning genom tiderna att vi helt missade att klockan slog midnatt. En avslappnad approach till 2011 således och förhoppningsvis fortsätter året i samma anda.
Idag har vi sovit länge, ätit omelettfrukost med Ivanhoe på YouTube och tagit en promenad till affären. På köksbänken står en kladdkaka och svalnar och snart ska ugnen värmas på nytt till förmån för en pepperonipizza. Så här långt har vi alltså följt nyårsdagslagen som säger sovmorgon, Ivanhoe och pizza. :)
Hoppas ni hade en trevlig kväll och att ni får ett trevligt 2011 för som Sara kommenterade i en blogg: "2010 är så förra året". :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)