Halloween

Månadens sista dag är här och i USA och oktober innebär det Halloween. Butikerna har varit fyllda med skräcktemaprylar och gigantiska påsar med godis i ett antal veckor och alltihop kokar ner till en kväll. Däremot är det inte här som blivit fallet i Sverige att kostymerna följer skräcktemat utan alla varianter är välkomna och såväl små prinsessor som diverse seriefigurer och, såklart, spöken kan knacka på ens dörr med ramsan "Trick or treat?". Eller den något förlängda: "Trick or treat. Smell my feet. Give me something nice to eat!" som en väns yngste son skalderat ett tag i väntan på den stora dagen (kvällen).

För den som inte vill sy sin egen kostym finns det sådana att köpa lite varstans. I drugstoren, större mat-och-allt-annat-butiker som Target och Wal-mart, leksaksaffären och så poppar det upp specialbutiker som håller öppet för en månad eller så. Här i Redwood har vi bland annat en Spirit Halloween ett par kvarter ifrån oss. Jag kikade in där i fredags och där fanns verkligen allt mellan himmel och jord. Oavsett om du vill spendera kvällen som Lady Gaga, pirat eller Frankenstein så finns här attiraljer.

Vi satsar på att klä ut oss till söndagssega svenskar och håller oss hemmavid idag, förhoppningsvis lyckas vi svänga ihop någon förskräckligt god middag (sämsta skämtet ever?!). Någon pumpa har vi inte heller karvat, men de där små sötingarna jag köpte på World Market har i allafall funnit sin plats och därmed är här lagom höstpyntat.

Ytterligare en pumpa "pryder" ytterdörren...nåja...så snygg är den ju inte, men vi fick ut papper från vår hyresvärd med lite info och bland annat att de boende som önskar dela ut godis i kväll ska sätta upp lappen på dörren så att trick-or-treat'arna stannar till.

För den som bor i villa är den oskrivna regeln att om ytterlampan är släckt önskar de boende inte ta del i firandet och lämnas då ifred. Enligt vad jag har hört så respekteras detta vilket känns trevligt. Eftersom vi bor i lägenhet i vad som kallas en gated community väntar vi ingen anstormning direkt utan om det kommer någon är det mest troligt barn som bor i huset (inte så många, är mest par och singlar här) och kanske deras vänner om de är på besök. Det här innebär naturligtvis att risken för att det blir många godisbitar över är rätt överhängande... Mums med risk för magknip. :)

Allt godis fick inte plats i skålen, bara drygt halva påsen och skålen är stooor. Vi får se hur mycket mängden reducerats senare ikväll, av dörrknackare alltså...

En favorit i mina kvarter

En av mina absoluta favoritbutiker häröver är Cost Plus World Market. Trevligt nog ligger den bara några ynka minuters promenad från lägenheten och får sig därför ett besök allt som oftast. World Market är en kedja och finns lite överallt i USA plus som onlineshop. Finfina möbler och inredningsprylar har de med.

Just nu är min lokala butik fylld med skörde-, kalkon- och halloweenrelaterade prylar eftersom det ju är den tiden nu. Halloween på söndag och Thanksgiving om en månad. Julen har även den gjort sitt intåg och där finns hyllmeter efter hyllmeter med juldekorationer, granprydnader och inte minst mat och godis. Allt från Nyåkers pepparkakor (vilket de förresten alltid har i olika tappningar på burkarna - vår, sommar, höst eller som nu julmotiv) till tyska adventskalendrar av precis samma sort som vi haft hemma i Sverige i alla år. Å så glögg (exportglögg om man ska vara petig) - från Saturnus i Malmö. :)

Med mig hem idag följde en korg som ska få härbärgera tidningar, några söta filtade pumpor som får agera höstdekoration i vardagsrummet när jag väl fått tummen ur och städat klart och så den där glöggen. Ja ja...det slank väl med lite godis också. De har nämligen ett fantastiskt utbud av godis och choklad (ja och mat/snacks också) med gottigheter från Ritter Sport, Droste och Milka. Ni vet sån där "riktig" choklad som de inte är så bra på häröver...den amerikanska godisindustrin är kungar på bitar som Snickers och allt med jordnötssmör i, men den där smaken man är van från hemifrån den får man bara från svensk, tysk eller schweizisk vara. I butiken kan man hitta allt möjligt i mat/snacksväg oavsett om det gäller brittisk Marmite, japanska melongelégodisar eller danskt rågbröd, en riktig liten pärla.

Äventyr i vardagsdjungeln

Hemmafrulivet är inte så glamoröst alla gånger...ganska få gånger faktiskt...men rätt trevligt ändå.

Hemmafrulivet i ett annat land innebär bland annat att man måste hitta nya verktyg för att kunna ta sig an vardagen, vilket tvättmedel ska man använda när ens vanliga Skona parfymfri inte finns och jag som städar det mesta hemma i Sverige med Grumme Grönsåpa ställdes här inför hyllmeter efter hyllmeter med det ena medlet efter det andra.

Tvättmedlet har vi provat några olika, både flytande och pulver - alla parfymfria dock, och det mesta rengörs med Mrs Meyer's Allpurpose Cleaner. Det mesta löser sig med allrengöring, fönsterputs och nåt för toan...jag ville helst hålla nere antalet rengöringsprodukter till ett minimum då vi har rätt ont om plats för att förvara allt, men det är inte alltid så lätt när man som immigrant som sagt inte har koll på vilka produkter som är bra eller ej. Ibland visar det sig dock att en till synes ensidig sak har flera användningsområden, hur osannolika de än verkar. Jag tror jag håller er på halster lite till...

Det tråkigaste rummet att städa är helt klart badrummet och tråkigaste delen i badrummet är glasduschdörrarna som ganska så snart får en rätt oschysst kalkhinna om vattnet är det minsta hårt vilket det är här. Skrubbande och diverse medel har inte riktigt rått på tråkigheterna, men idag när jag tröttnat rejält på att se den där hinnan och gjorde några djupdykningar online hittade jag tipset att använda så kallade dryer sheets, antistatbehandlade lappar man slänger in i torktumlaren tillsammans med tvätten så den blir mjuk och trevlig utan att behöva använda sköljmedel.

Det lät rätt osannolikt, men värt att prova så jag följde tipset, dryer sheets hade jag nämligen redan hemma, fuktade ett ark och gjorde ett test på ett litet område...det verkade funka så jag testade på hela dörren...sköljde av (eller använde blött papper snarare då vi inte har någon handdusch...svamp funkar såklart fint det med) och torkade torrt innan dörren fick sig en omgång av windex - hey presto - skinande blankt! Jag är fortfarande lite chockad tror jag.

Bild lånad från http://www.pgestore.com/

Så sant som det är skrivet

Just nu känns det lite så här...som serieruta nr 2... (klicka på bilden för att få den större)

Bild lånad från http://sydsvenskan.se

Små myrorna, små myrorna...

...är definitivt inte lustiga att se... Idag kom insektsutrotarkillen, samma som besökte oss när problemen började, och gjorde en ny inspektion. Myrorna hade dock tillräcklig självbevarelsedrift för att hålla sig borta från bänkarna just då, jag såg faktiskt bara tre stycken (kan ev ha varit två...en kröp nämligen tillbaka under diskmaskinen). Mer myrmedel har lämnats under diskmaskinen och bakom ett specifikt vägguttag som de också verkar ha en förkärlek för och nu är det bara att vänta, klappa dem som dyker upp fint på ryggen och tvätta med Windex.

Det kan eventuellt ha att göra med att det regnade i helgen och att de då kryper in i stugvärmen och nu har det varit torrt ett par dagar. Mer regn väntas dock i slutet av veckan så vi ska hålla koll på om de dyker upp i större antal igen då, i så fall blir det nytt besök av insektsutrotarkillen nästa vecka. Håll tummarna för att de flyttar är ni snälla...jag har tröttnat på att dela bo och kök med fler än maken.

Killen blev förresten väldigt intresserad av mina "cupcakebärare"...både den här och den här. De är superpraktiska när man ska förflytta en större mängd (läs fler än två) cupcakes till en fest eller så. Hemma i Sverige (fast köpt i USA förra året) har jag en sån här rackare i vitt som rymmer hela 36 st och av någon anledning möttes jag alltid av stora leenden när den fick följa med till jobbet. Har jag nämnt att jag gillar att baka? :)

Reserapport - Los Olivos / Solvang

I fredags begav vi oss söderut i Kalifornien på vår mini-semester-weekend-trip som var min födelsedagspresent från maken (fast jag fyllde inte år nu, det klarades av i september). Bilen rattades mot Los Olivos som ligger i Santa Ynez-valley norr om Santa Barbara. Här kan ni kolla in läget på en Google-karta. Som lite kuriosa kan nämnas att Michael Jacksons ranch Neverland ligger en knapp mil utanför stan och att filmen Sideways spelades in här (och i Solvang) för några år sedan.

Los Olivos är en yttepyttestad med runt 1000 invånare, en mängd vinprovningsställen, några restauranger/caféer och ett hotell. Å vilket hotell sen... Fess Parker Wine Country Inn & Spa är nog ett av de mysigaste ställen jag bott på och även om det inte är motellpriser direkt så får man mycket för pengarna. Men vi ska kanske börja från början...hur hittade vi den här pärlan mitt i ingenstans?


Vi börjar med att vrida tillbaka klockan (kalendern?!) till sommaren 2009, närmare bestämt juni. Vi var över i Kalifornien för att hälsa på min svåger och svägerska som då bott häröver i si så där 10 månader varav halva tiden i Redwood City - i samma lägenhet som vi bor i nu. :) Planen var att fira midsommar med vänner i San Diego och vi road trip'ade därför söderut över ett par dagar och passade på att spana in några sevärdheter på vägen. En av dagarna började det kurra i magen kring lunchtid och tekniknördar som vi är gjordes en sökning i mobilen på vad som kunde finnas i matväg i närheten. Den närmaste orten var Los Olivos och vi styrde kosan dit för att se om där fanns något matnyttigt. När vi körde genom den lilla lilla stan kom vi fram till hotellet och den då nyöppnade restaurangen Petros (som serverar fusion food mellan det grekiska och det kaliforniska köket) och vi stannade och tittade på menyn som såg klart bra ut och där lunchade vi oss proppmätta innan vi for vidare. Innan dess besökte jag dock faciliteterna som imponerade med frottéhanddukar som efter användning slängdes i en söt tvättkorg. Inga prassliga pappershanddukar där alltså. Känslan av att hit vill jag komma tillbaka var påtaglig och i hotellreceptionen plockade jag åt mig en broschyr innan avfärd.

Drygt ett år senare kom vi alltså tillbaka och hade en supermysig helg. Alla rummen har öppen spis (gasdriven) och vårt var inget undantag som ni såg på den småsuddiga bilden här. Rummet var stort med säng, soffa, soffbord, bord och stolar och ett extra handfat i rummet (självklart även ett inne i badrummet) och såväl stor tv som litet kylskåp. Minibaren var en stor vinlåda med massa mumsigheter, viner; bubbelvatten och tilltugg som nötter, choklad och oliver. Vi utnyttjade inte den, men det är trevligt med en mer "analog" variant där rummet inte debiteras en massa kostnader bara för att man öppnar kylen eller lyfter upp en vara en bråkdels sekund för länge. Hotellet har dessutom turn down-service (ingår i priset) vilket innebär att någon kommer upp på rummet under tidig kväll och plockar bort prydnadskuddar och viker ner täcket och helt enkelt förbereder för natten. Själva turn down-servicen i sig är inte alls nödvändig enligt mig, men en trevlig touch. Precis som den lilla påsen med peanut brittle (ungefär som knäckbitar med jordnötter) de lämnade i samband med kuddfixeriet, trevligt och väldigt gott! På morgonen väntar LA Times utanför rumsdörren och när man känner sig redo är det bara att traska ner till Petros och beställa sin frukost som även den ingår i rumspriset. Personalen var supertrevlig, både på hotellet och i restaurangen och det gör vistelsen så mycket bättre än om man stöter på en hög surpuppor.

Fredagkvällen spenderade vi ätandes en trevlig och sååå god middag på Petros där jag mumsade i mig lammpasta och maken en filét mignon, vin till såklart...vi var ju ändå i det som kallas "wine country". Eftersom jag lätt får huvudvärk av rödvin fick jag vitt i mitt glas, en god chardonnay som jag givetvis redan glömt namnet på. Vinlistan var en mindre telefonkatalog tjock och vi valde att gå på servitörens rekommendationer som med facit i hand var väldigt bra. Någon efterätt fanns det inte plats för utan vi rullade upp på rummet, knäppte igång brasan och jäste mätta och belåtna.

Lördagen började med ovan sagda frukost (för min del omelett med massa trevligheter i, rostat surdegsbröd och fruktsallad - ja, tack) och en promenad runt staden där "centrum" består av fyra-fem kvarter med butiker, konstgallerier, vinprovarställen och restauranger. Vi besökte deras farmers market som var liten, men med fina varor, och tog sedan bilen söderut till Solvang.

Solvang är något så spännande som en dansk stad mitt i Kalifornien, grundad av danska immigranter 1911. Byen är full med korsvirkeshus, danskinspirerade namn och väderkvarnar, överlag en lätt romantiserad bild av "det gamla landet". Vi åt wienerbröd med chokoläääde på Olsen's Danish Village Bakery och besökte Solvangs Julehus som är en butik där julstämning råder året om. Några julprydnader inklusive ett litet luciatåg inhandlades för att pryda lägenheten fram i december och såklart den obligatoriska resesouverniren - en kylskåpsmagnet. I helgen firade de även Dogtober-fest vilket innebar att en gräsplätt mitt i stan var full med hundar och deras hussar/mattar, tävlingar och försäljningsstånd. Solvang har t o m en "As seen on TV"-butik som säljer alla de där konstiga TV-shopprylarna som man i sitt stilla sinne undrar om någon verkligen lägger sina pengar på. Butiken var full med folk så vi kan lugnt konstatera att intresset var stort.


När vi kände oss mätta på Danmark tog vi en biltur upp i bergen, ut mot havet och sedan tillbaka till Los Olivos för lite R&R innan kvällens middag. Vi passade på att testa en vinprovning i vinbutiken/baren som låg i anslutning till hotellet, men det finns som sagt en hel massa vinprovarställen i stan och provning på några av dem ingår i hotellpriset. Två vita och fyra röda viner senare tog vi oss an den "långa" promenaden till Los Olivos Café som låg rakt över gatan. Riktigt goda (och rejäla) hamburgare slank ner och vi lyckades pressa in lite efterätt i form av chokladkaka med vaniljglass och kolasås, men sen var det absolut fullt. Stämningen var trevlig och maten god, vad mer kan man begära? Vi pratade lite med de andra som satt vid baren (där vi placerats då borden var fulla och vi inte förbokat) och det visade sig att ett av paren bor i grannstaden bara ett par minuters bilväg från vår lägenhet. Världen är bra liten ibland.

Söndagen bjöd på ytterligare en god frukost (jag testade pannkakorna denna gång med hallon och blåbär *smask*) och sen checkade vi ut och begav oss hemåt igen. Vi körde highway 1 vilket normalt räknas som en väldigt vacker väg längs kusten, men det var dåligt med utsikt i regnet och dimman som rådde, men det gick bra ändå. Ett lunchstopp på Big Sur River Inn (där vi även bodde en natt förra sommaren på vår road trip) och sen vidare norrut. Framåt kvällen landade vi hemma efter två dagars semester som kändes som mycket längre. Trevligt och definitivt värt att göra om.

Borta bra, men hemma bäst?

Alltså...det här med att jag numera finns i staterna har fört med sig ett oangenämt problem... Låt mig förklara. Jag är sedan ett gäng år tillbaka bloggläserska. Det läses i datorn och det läses i mobilen, det läses morgon, middag och kväll om tid finnes och det skrattas, nickas igenkännande, tåras i ögonvrån och gör lite ont i själen emellanåt. Numera är jag ju även bloggskribent och jag är innerligt tacksam för mina läsare som vill dela mitt liv och för dem som låter mig dela deras. Jag skrev lite om det som en av sakerna som låg mig varmt om hjärtat här. Så här långt låter väl allt himla bra, eller? Så vad är problemet?

Jo...världen är som bekant uppdelad i tidszoner. Sverige har en...USA har fyra varav jag befinner mig i den allra längst bort från de bloggare vars liv jag kikar in i oftast. Detta innebär också att de, ni, är som mest aktiva när jag sover och tvärtom. När jag ramlar ur sängen på morgonen finns där massvis med roligheter att läsa, men sen tar de oundvikligen slut...tills morgonen åter gryr i Sverige och allt börjar om igen. Jag ligger lite efter helt enkelt. Efter i bloggarna och efter i vad som händer i vänner och bekantas liv där hemma. Frågan är om detta vägs upp av sol, värme och avsaknad av regn halva året eller om det ska läggas till minuskolumnen på stanna-kvar-i-USA-eller-flytta-hem-till-Sverige-om-ett-år-listan.

Funderingarna går vidare och en titt på klockan visar att det snart är arla morgon i Sverige och därmed snart dags för morgonpigga Sara att vakna - jippie! :)

Fram tills dess går jag och mosar några myror eller nåt...