You can run, but you cannot hide...

När man bor så här utomrikes som vi gör så är ip-telefoni en bra grej. Vi kunde behålla vårt svenska nummer och har ett amerikanskt också, kopplade i samma telefon via någon spännande växellösning som maken ordnat. Inte behöver man krångla när man ringer ut heller, bara man kommer ihåg att slå riktnumret så går det som tåget. Å inga dyra utlandstaxor att bekymra sig om.

Tidsskillnaden, 9 timmar, kan ju dock strula till det, men de flesta som ringer hit tillhör familjen och har därmed lite koll. Jo, jag sa de flesta. Att fly landet och bosätta sig på andra sidan jorden gör inte att man slipper telefonförsäljare. Svenska telefonförsäljare. Många, många nummer är spärrade redan på växelnivå, men det finns ju alltid nya aktörer och nya nummer.

Om en släkting/vän/person med vettigt ärende råkar ringa tidigt på morgonkvisten gör inte så mycket. När en hurtfrisk dam ringer kl 7 och undrar när man spelade Bingo Lotto senast och vill berätta aaaallt om deras nya programformat så blir man lite putt. Vi är inte så morgonpigga i den här familjen och vid den tiden sussar vi fortfarande sött. Samma sak när någon ringer och vill prata pensionsförsäkringar kl 4.45. Oftast svarar vi ju inte, men vaknat har man ju gjort likt förbaskat.

Det brukar heta att inget är säkert här i livet förutom skatter och döden. Undrar om inte telefonförsäljeri hör hemma där med...