måndag 1 november 2010
Varken trick eller treat
Inte ett enda litet spöke ringde på dörren här igår. Det här innebär också att det ligger en stor påse med 150 godisbitar (mini-snickers, mini-twix å sånt) i skafferiet och skriker på mig. Känns väldigt farligt alltihop, bäst jag tar mig samman och går och tränar istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Och ingenting blev nallat? I så fall hur du grym karaktär.
Bra att ha till en regnig dag eller så. De kan ju komma små gäst spöken framöver också.
Ja de äter ju inte bröd där det ligger , kan vara bra att ta till om man får fika besök och inte har något fikabröd.
träna på / mamma
Livet runt 30...5: Nån grym karaktär har jag inte, men ingenting har nallats från påsen ännu. När första biten väl är tagen lär det dock vara svårare att hålla mot. Får se hur länge det varar.
Anonym: Fast små gästspöken får ju bara godis på Halloween...ett helt år till nästa gång och då lär iaf den här påsen vara slut. :)
Mamma: Japp, godis är alltid "bra att ha". :)
När första biten är tagen kan man lika gärna gå ner sig i fördärvet brukar vara mitt motto:-)
Livet runt 30...5: Ha ha...det verkar vara ett bra motto. Vi har börjat nalla från påsen och arbetar oss igenom den en bit (eller tre) i taget, men förhoppningsvis räcker den länge, länge. :)
Hur går det med godiset och karaktären? ;)
Anna: Hmm...det går visst inte så bra... Fast jag har i allafall fått hjälp av maken och besökare att nalla av påsen. :)
Skicka en kommentar