Liten rapport från bebisbubblan...

Saker jag lärt sig med en 1 vecka gammal bebis i huset:

• högerhänta jag börjar bli en hejare på att äta med vänster hand då amningssessionerna på höger sida i princip alltid infaller när vi ska äta.

• ingenting, eller väldigt lite, blir gjort i hemmet när sagda bebis antingen vill äta (gärna och ofta) eller sitta i famnen. Ligga i vagnen är rätt trist å tjusningen med sömn (förutom på mamma eller pappa) har inte infunnit sig ännu. Så snart han gått upp tillräckligt i vikt introducerar vi Babybjörnen å hoppas på succé.

• bebisar har lite andra idéer om vad som är okej och inte jämfört med resten av världen. Få blöjan bytt, tvättas med tvättlapp eller för all del kläs på/av = värsta tänkbara scenario ever! Bli stucken i hälen vid tre tillfällen på sjukhuset pga provtagning = äh...var väl inget att slösa lungkapacitet på.

• jag tror aldrig jag gråtit å fulsnörvlat så mycket som den senaste veckan...hormonraset infann sig på dag två och även om det lugnat sig lite ligger det i bakhåll redo att poppa upp när som helst. Bebisen sover på min mage = snyft å snörvel, skriva post på Facebook om att lillkillen anlänt = snyft å snörvel, tänka på sagda post = snyft å snörvel, hämta en kvarglömd mobilsladd på förlossningen å se sköterskan som var med från droppstart till födelse till första skakande uppstigningen efteråt med kvarvarande epiduralkänning i ena benet = snyft å snörvel å stor tacksamhet. Skriva den här punkten = ja ni förstår juh...
  
  Förhoppningsvis har det värsta lagt sig tills återkontrollen om fem veckor, annars lär jag väl bryta ihop och snyfta å snörvla över min läkare som varit med på hela fertilitetsstrulresan som slutade med att han förlöste mig under uppmuntrande tillrop å sedan lyfte upp finaste pojken på mitt bröst.
  
  
• att man kan bli väldigt glad för en blöja full med gult, senapsliknande bajs. Vårt amningsstrul börjar alltså lätta och färgförändringen i blöjan tyder på att bebisen får i sig även den tjockare mjölken å inte bara det där söta, vattniga första. Hurra!

• att första tiden verkligen kretsar så mycket kring bebisbajs som man hör andra nyblivna föräldrar prata om...man blir visst lite knäpp som hormonstinn, sömnbristig nybörjare.

• ...å en väldig massa  mer som jag just nu inte kan/orkar komma på...det är mycket med en nyföding i huset alltså...

Igår, den 11:e, hade vi miniminikalas här hemma mitt bland diskberg och allmän röra. Maken fyllde 38 å lillkillen en hel vecka. Inventeringen av kyl, frys och skafferi resulterade i en liten gräddtårta fylld med vaniljkräm (äkta svensk Marsán minsann) samt frusna hallon och blåbär som tinades i mikron och sedan blandades med lite socker; vaniljpulver och vispad grädde. Vispgrädde å frusna blåbär på toppen och hey presto - I give you födelsedagstårta. God var den med, alltid en bra kombo.

Det blir en aktiv vecka, kalasmässigt, med makens och sonens bemärkelsedag igår; litet firande (om gästerna är lediga vill säga, vi har inte bjudit in ännu) med ett par vänner på lördag vilket även blir deras första introduktion till vårt nytillskott och sen på söndag firas det amerikansk fars dag. Pannkakstårta är önskat så det lär det bli. :)

Idag fortsätter kampen mot disk- och tvättberg, pryttelberg och ja...vad nu mer för berg som råkar dyka upp under dagen. Förhoppningsvis blir det lite sömn för familjens minsta medlem så att även mamma kan få vila en stund. Det går dock bättre och bättre även nattetid, första omgången sömn tolereras i vagninsatsen som är hans primära sovplats inne hos oss, men efter lite mat ska det visst helst sovas på mammas bröst. Nåja, vad gör man inte för lite sömn... Dagens äventyr är att jag tänkte våga mig ut på en aldrig så liten promenad med vagnen och t o m ta en kort sväng in på närmaste matbutik för att fylla på förråden hemma med lite mjölk och annat bra att ha. Första veckan har vi mest hängt hemma, förutom de två barnläkarbesöken för viktkontroll å så, men nån gång måste man ju ut...varför inte idag.

Om några veckor är det dags att återerövra bilkörningen, det är alltid motigt om jag inte kört på ett tag, och nu, med liten i bilen, lär det inte bli lättare. Huvva... Rekommendationen är att vänta 6 v, även efter vaginal förlossning, men det är i princip omöjligt i den här delen av världen så det blir nog snarare så att jag väntar ett par veckor till och därmed ger läkningen en chans innan vi försöker ställa om vardagen till ett nytt normalläge dvs ett där maken slipper springa i  mataffärer som han inte är så förtjust i.

Uj, uj...vi ska alltså ha ansvar för den här lille plutten nu i tiders evighet (eller ja 18 år iaf) och även om det börjar flyta lite, lite bättre efter en vecka känns det som ett vääääldigt stort åtagande. Nåja, vi tar en dag i sänder och hoppas det ger sig allt eftersom. Vi börjar med idag alltså...

Välkommen!

Tisdagen den 4 juni kl 12.39 kom han så till oss. En 51 cm lång, 3580 g tung liten herre som heter Simon.

Förlossningen gick bra och hyfsat snabb med tanke på att det var igångsättning som gällde. Vi "checkade in" på sjukhuset vid lunchtid i måndags, första dosen medicin sattes in kl 14 å på tisdag morgon, efter några timmars otroligt starka värkar sattes eoiduralen och strax därefter lägsta dosen värkstimulerande dropp. Hinnorna togs vid 9, fullt öppen med tillåtelse att krysta vid 11-någongång och ut kom han alltså 12.39. Jag kände värkarna trots epiduralen, fast de gjorde inte ont, så jag kunde själv känna när det var dags att krysta. Simon valde att göra entré Stålmannen-style med ena handen/armen uppe vid huvudet vilket resulterade i en 2:a gradens spricka och några stygn, men i övrigt gick allt bra.

Jag är väldigt tacksam över uppfinnaren av Epi-no (en förlossningsförberedande manick som jag får avhandla i ett eget inlägg) och uppfinnaren av epiduralen...bra skit det där.

Efter minimalt med sömn,  och fyllda med nua intryck väntar vi nu på att bli utskrivna så vi får ta med vårt knyte hem och försöka på egen hand utan dygnet runt-supporten från sköterskorna. Läskigt värre!

Hojt, hojt...

Här kommer en shout-out från sjukhussängen. Det bidde ingen majbebis, men det blir garanterat en den här veckan. Har checkat in, fått en fin sjukhusrock å gått igenom en miljard papper som krävde underskrifter...snart blir det igångsättning. Inget jag direkt ser fram emot, men v 41+0 idag å farbror doktorn vill ha bebisen ute innan vi når v 42 så här är vi nu.

Håll tummarna för mig är ni snälla så återkommer jag med nyheter när det finns några. Vi har wifi å sånt iaf så vi är inte helt avskurna från verkligheten. :)

Häpp!

Nope...

...ingen bebis ännu. Beräknad leverans var igår, 27/5, men hyreskontraktet tickar på tills vidare.

Slut på meddelandet.

Dagens gravidhjärna...

Jodå, jag är fortfarande gravid, fast inte så länge till. Beräknat datum är den 27:e, händer inget den veckan tas diskussionen om igångsättning och senast veckan därpå blir det vräkning. Förhoppningsvis slipper jag igångsättningen, men vi får helt enkelt se hur det utvecklar sig.

Gravidhjärnan ja... Den är som vanligt på topp...eller inte. Maken å en kompis brukar spana på Mythbusters hos oss en kväll i veckan när det är säsong för det å veckans visning sker ikväll. Inget jätteavancerat utan vi äter middag framför tv'n å sen har jag oftast bakat något till efterrätt/fika.

Idag föll valet på ett nytt brownierecept å jag tänkte att jag bakar en halv sats, det blir lagom. Lite till ikväll å lite till frysen. Jag delade alla måtten så fint i hälften allt eftersom jag arbetade mig igenom ingredienslistan å den färdiga smeten fick sedan svalna något innan chocolate chip'sen skulle röras ner. Kollade igenom receptet en sista gång å insåg då att jag hällt i motsvarande hel sats av bakpulver, salt å espressopulver... *suck* Blev till att förbereda en större form å blanda ihop den andra halvan av ingredienser (minus de jag råkat dubbla innan såklart) så nu blir det istället lite till ikväll å en väldans massa till frysen. Hoppas de får plats... Å hoppas de är goda, det var ju som sagt ett nytt recept. Gott luktar det i köket i varje fall! :)

1 år + 1 dag

Sitter i soffan lite yrvaken efter en natt med lite mindre sömn än vanligt, det börjar dra ihop sig och sömnkontot ökar inte direkt. Det lär ju inte förändras de närmaste åren så det är väl bara att vänja sig...å visst kan man räkna intensiva gäspningar till träning? ;)

Kollar lite på Today Show som ju sänds från New York och som vanligt kickar reslusten in...NYC är och förblir min favvoplats. Om den där enorma lottovinsten trillar in någon gång i framtiden skulle jag bra gärna vilja skaffa oss ett krypin i det stora äpplet. Lottovinsten kommer naturligtvis med obegränsad res- och shoppingbudget. :)

För ett år sedan satt jag i samma soffa, lite yrvaken, knaprandes starka ibuprofen efter min operation dagen innan. Det har alltså hunnit gå ett år (å en dag...) sedan jag fick samtalet från sköterskan på min läkarmottagning och beskedet om att bege mig till sjukhuset. Vad som började som en plan på en enkel skrapning slutade i sövning, skrapning, titthålsoperation och bortplockande av vänster äggledare. Jag läkte rätt fort (1,5 v senare partade vi ju tex hemma hos Maria Montazami), men sådär dagarna efteråt var man ju inte så kaxig direkt. De små små ärren har bleknat rätt bra och nu ser jag dem knappt, men det kan ju förstås ha med den stora magen att göra också. ;)

Magen ja...den växer å böljar emellanåt av sparkar/buffar å rätt vad det är sticker det ut ett knä eller en armbåge på sidan...föga bekvämt, men platsen är ju minst sagt begränsad där inne med dryga 2 veckor till "due date". Tillväxtultraljudet i onsdags beräknade att han nu väger 7.15 lbs dvs ca 3,2 kg. Ganska så lagom mycket bebis alltså...å sen berättade läkaren att han (ja, bebisen alltså) har ett stort huvud. Ouch! Själv har jag nu slagit i taket för vad som räknas som önskvärd viktuppgång (25-35 lbs) så 35 lbs/drygt 15 kg, men jag är lite osäker på vart de där kilona satt sig. Mycket mage, byst å en del lår, men i övrigt är jag inte så himla stor enligt mig själv...men, men...5+ kg försvinner ju iom förlossningen å resten ska nog ge sig så småningom de med.

Veckans drama var annars av typen klipptid, skulle jag få en eller inte? Jag försökte boka online hos min frisör i fredags  och fick besked om nästa lediga tid den 28 maj! Liiite sent alltså...normalt brukar jag få tid inom ett par dagar. Efter ett par telefonsamtal lyckades vi dock lösa problemet och hon klämde in mig igår vid lunch. Så skönt att ha det avklarat, det var så himla långt om än ganska lättskött pga att håret lagt in pudelväxeln under den här graviditeten. Nu klarar jag mig med att tvätta och borsta igenom det så fluffar det till sig till något hyfsat presentabelt av sig själv, möjligen med hjälp av en klämma eller liknande i luggen. Ska bli spännande att se om lockarna håller i sig eller om de återgår till det lite vågigare stuket när bebisen kikat ut.

Igår röjde jag runt i mataffärerna och idag väntar lite matlagning. Ska fylla frysen med köttfärssås, lasagne, en ost- och skinkpaj och en omgång potatis- och purjolökssoppa. Å så lite bakning på det. Allt lär ju inte bli fixat idag, men vi börjar med köttfärsrätter så får vi se var vi hamnar. Vi har en rätt liten frys så det blir lite tetris av det hela, men förhoppningsvis får allt plats. Allt för att slippa lägga tid och energi på matlagning den första kaosiga tiden. Maken lagar inte direkt mat, såvida det inte sker vid grillen, så det känns bra att förbereda lite. Lax, laxburgare, kyckling och hamburgare finns alltid i frysen och är ju snabbt att slänga på ovan nämnd grill plus att det såklart alltid finns pasta/ris/quinoa hemma som tillsammans med vår favorittomatsås som väntar i skafferiet kan bli vettig middag de flesta dagar. Sen har vi både hamburgerställen å pizzerior på krypavstånd plus allsköns hemkörning så jag tror vi ska klara oss från att svälta. Här får man ju inga tio pappadagar utan det blir några semesterdagar för maken på sin höjd å sen får jag å bebisen klara oss själva dagtid. Förhoppningsvis godkänner han menyn, men det är ju lite svårt att veta vad en liten bebismage tolererar innan man provat. Tänk så smidigt om de kom med en kravspec. :)

Dags att sparka igång den här dagen med lite frukost. Hej så länge!

Här är jag...

...trött som få å smått illamående, men bebisen skumpar fortfarande runt i säkert(?!) förvar på insidan. Vaknade av att jag mådde sådär, men det blir lite bättre när jag bytte sida...somnade om å vaknade med samma illamående lite senare. Inga värkar eller liknande som pekar i samma riktning utan det är väl nåt hormonellt och såklart normaaaaalt som allt annat i en graviditet... Trodde dock jag lämnat spyfärdigheten bakom mig, men den kan tydligen göra ett återbesök så här i slutet. Trevligt...eller inte.

Lite rostad vitt bröd med smör lugnade magen lite och efter ett avsnitt av Mr Selfridges och lite heminredningsprogram på tv'n lyckades jag vila en stund. Nu har jag avancerat till rostat vitt bröd med ost...å ett gäng jordgubbar. Visst behöver man inte näring varje dag? Kalorier räcker väl ibland? Jag tänker mig konceptet grunda med en multivitamin å sen fylla upp kalciumförrådet med glass å möjligen lägga till lite vegetariskt protein i form av jordnöts-m&m's. Nötter innehåller väl protein? Fluffet i huvudet har nått oanade höjder å tankeverksamheten är därmed inte direkt på topp. Tur jag har sisådär fyra avsnitt av Mad Men att mala igenom.

Borde packa BB-väskan oxå...ska bara slänga lite bebiskläder i tvättmaskinen så är vi redo att fylla den lilla trolleyn som ska få följa med.

Å imorgon beger sig maken till San Diego på jobbresa i dagarna två...peppen på det? Ganska så o-stor faktiskt... :P

Nu ska jag gå å vara gnällig nån annanstans istället. Baby shower nr 2 var trevlig, mysig å ganska lagom. En redovisning kommer en annan, piggare dag.

Just det ja...v 37+0 idag.

Kram på er!