lördag 9 april 2011

Jubilerande hemmafru


Idag är det lördagen den 9 april, för ett år sedan inföll samma datum på en fredag, min sista arbetsdag innan tjänstledigheten. Jag plockade undan mina sista prylar från skrivbordet, bjöd på fika (morotskaka, banankaka och espresso double chocolate chunk cookies *puh*) och kramade mina arbetskamrater hej då. En del skulle jag komma att sakna och en del...tja...maybe not so much.

När jag gick från jobbet den dan var det för att en knapp vecka senare sätta mig på flyget med maken och våra fem resväskor och förflytta oss lite tillfälligt, si så där 18 månader, till andra sidan jorden. Nya upplevelser och utmaningar och en chans att andas ut lite efter min sjukskrivningsrunda lite tidigare på året. Planen var då att efter de 18 månaderna flytta hem igen till jobbet, det fina huset, familjen och vännerna. Sedan dess har planen, som ni ju vet, ändrats och vi blir kvar här i allafall ett tag till.

Ett halvår in i min tjänstledighet fick jag besked från min chef om att personalnedskärningar var nödvändiga och jag tillsammans med ett par till fick gå. Just då var jag väldigt tacksam över att vara med i facket, att jag fick en bra förhandlare och fina råd. Det var säkert meningen att det skulle bli just så, det var nog den pushen vi behövde för att ta beslutet att sälja huset och stanna på lite längre basis. Maken har jobb här och jag har inget hemma (å ingen a-kassa heller visade det sig eftersom de och FK lever i olika universum och därmed har olika kvalificeringsregler för saker och ting).

Men tillbaks till den 9 april 2010. Det var alltså min sista arbetsdag och vet ni, jag saknar inte alls att arbeta...inte det allra minsta. Hemmafrulivet må vara mycket av en bubbla, men en jag trivs rätt bra i och faktiskt kan tänka mig att stanna i ett bra tag till. Very osvenskt, jag vet, men vet ni? Det funkar ändå. :)

6 kommentarer:

brysselkakan sa...

Skönt att höra att det finns fler än jag som trivs med hemmafrulivet!

Saknar inte FK, AF eller jobb, inte en sekund!

Erika sa...

brysselkakan: :)

Livet runt 30...5 sa...

Vad skönt att känna så! Jag blir tokig av att gå hemma, om än att passa upp på små barn hela tiden. Fast jag ska försöka att njuta tills det är dags för jobb igen.

Erika sa...

Livet runt 30...5: Allt passar ju inte alla och då är det skönt när man får möjlighet att välja det som passar en bäst. Misstänker att du ska tillbaka till jobbet efter sommaren så du behöver bara stå ut lite, lite till. :)

Anna Johansson sa...

*gilla*

När du rockat färdigt i staterna kan vi starta ett äkta konditori eller något annat kul i Malmö. Kram

Erika sa...

Anna: Ja vi får se vad som händer i framtiden. Du får starta ett skånskt sommarcafé så kan jag göra ett gästspel när vi är hemma. :)