Childbirth Preparation Class

Igår avslutades vår två-dagars föräldrautbildning så nu ska vi vara lite mer förberedda på vad som komma skall. Lördag och söndag, kl 10-16 spenderades i ett rum nere i stan tillsammans med sju andra par i väntans tider. En kul grej var att ungefär hälften av paren går till samma läkarmottagning som vi dock inte samma läkare. Instruktören arbetar själv på förlossningen/BB (allt är i ett på vårt sjukhus) så chansen finns att vi springer på henne när det är dags. Eller någon av de andra två sköterskorna där som vi känner/är bekanta med. :) Det känns som om vi lärt oss en del iaf. Mycket spridda fniss blev det såklart när vi skulle sitta på våra filtar och öva diverse flås-andningstekniker. Eller när vi fick prova på olika förlossningspositioner. Allt till ett ljudspår som skulle simulera ljuden bebisen hör i livmodern. Det var faktiskt väldigt mycket mindre flummigt än det låter, men en bra kurs att ha gått helt klart. Trots den saftiga prislappen på $175/par.

Vi fick med oss en del informationsmaterial hem och allt från vad-är-normalt-i-tredje-trimestern (som vanligt ungefär allt) till vad-händer-när-man-kommer-till-sjukhuset till hjälp-nu-har-vi-en-bebis-hemma-och-inga-sjuksköterskor-i-närheten-panik och det mesta däremellan gicks igenom. Hur det funkar med smärtlindring (epidural alt diverse mediciner via dropp), vad som kan göra att förlossningen slutar i snitt (planerat eller akut) och vilka vi kommer springa på under tiden på sjukhuset.

Vårt sjukhus fungerar lite annorlunda än en del andra och definitivt annorlunda mot Sverige. När man kommer till sjukhuset och skriver in sig blir man mottagen av "sin" sjuksköterska som sedan är den som primärt tar hand om en under hennes/hans (fast jag tror faktiskt bara de har kvinnliga labor & delivery-sköterskor där just nu) skift vilket varar i 12 timmar. Man blir inkvarterad i ett rum där man, om allt går väl, kommer spendera hela sin vistelse på sjukhuset i. Det är alltså där man pustar och flåsar och förbannar världen över att bebisen låter vänta på sig i takt med att öppningsskedet fortskrider, det är där själva förlossningen äger rum när man väl nått de önskvärda 10 cm och det är där man sedan tillsammans med sin partner lär känna sin nya bebis och försöker få igång amningen å sånt. Rummen är alltså helt privata med eget badrum, tv och dvd-spelare och all utrustning som kan tänkas behövas för att ta hand om mamma och barn under och efter förlossningen. Pappan (eller den person man nu väljer att ha med under förlossningen) är välkommen att stanna under tiden på sjukhuset och det finns en utdragssäng eller liknande på varje rum för honom att sova i. Kanske inte världens bekvämaste, men det lär funka det med. De är positiva till vaginala förlossningar, amningsvänliga och ser helst att bebisen stannar med föräldrarna på rummet i så stor utsträckning som möjligt för att stärka familjebanden redan från start. En annan positiv aspekt är att det inte är ett universitetssjukhus vilket innebär att det enbart är utbildad personal på plats vilket jag känner mig mest bekväm med.

Jag kan ju inte påstå att jag ser fram emot själva förlossningen sådär himla mycket, men efter helgens informationsdos känns det iallafall som att vi har lite mer koll på läget. Imorgon kväll blir det rundtur på förlossningen så då får vi se rummen live och det ska blir spännande. V 34+0 idag...det går framåt med stormsteg.