Alla har vi olika traditioner för vilka rätter som serveras på julbordet och som julaftonsdessert när man egentligen är proppmätt, men lyckas trycka ner lite till i allafall. På min sida av familjen har efterrätten oftast bestått av ris à la malta (eller glass till dem som gärna hoppar gröten, t ex jag), medan det på makens sida många år stått ostkaka på menyn. Ostkaka var väl ingen jättefavorit i unga år för min del, men med ålder kommer förstånd eller hur det nu är och idag äter jag det gärna någon gång ibland, med sylt och vispad grädde till. *mums*
Nu är det jul igen, fatta julafton om bara ett par dagar, och vi ska fira in da stäjtz med de ur den svenska maffian som är kvar här över jul. Ansvaret för ris à la maltan ligger på en annan familj och på vår lista står Janssons frestelse, julgodis, julmust (hembubblad) och så då ostkaka om jag kan få till en sådan. I Sverige går man till sin lokala Ica-, Coop-, Willysbutik och köper sig en paket Frödinge eller annat fabrikat och traskar så hem och startar ugnen. In da stäjtz är det lite mer krångel då det inte finns att köpa här och då följdaktligen måste ordnas lite mer från grunden om man önskar just den rätten på julbordet. Utvecklingen går dock framåt även här och för den som vill göra rödbetssallad finns det numera inlagda betor på burk att utgå ifrån och man slipper då börja med att lägga in dem själv som var fallet bara för ett par år sedan.
Tillbaka till ostkakan... När man gör småländsk ostkaka ska man använda sig av löpe som i Sverige köps på apotek eller i välsorterade matbutiker, här hittar man det online eller i specialbutiker om man har tur. Efter lite efterforskning på nätet verkade det dock som om det skulle gå att skära mjölken med pressad citron istället och där började mitt projekt.
Jag följde receptet ur Vår Kokbok och värmde mjölken till 37 grader, men ersatte löpen med pressad citron. Ingenting hände...hällde i mer citron...fortfarande ingen reaktion. Efter lite mer lusläsning på nätet får jag fram att man ska värma mjölken till kokpunkten eller strax under (för att få igång ystningen) så jag provade det, nada resultat. Mer lusläsning gav tipset att filmjölk eller gräddfil kan fungera genom att liksom agera startmotor till syrningsprocessen så någon matsked gräddfil (det som fanns kvar i burken) åkte i den med. Men, nä...det blev ingen ystning av det hela utan misslyckandet var ett faktum. I receptet står det att man ska använda 3%-ig mjölk, men de vänliga själar på internet som skrivit om sina ostprojekt informerade på diverse sidor om att en fettfattig mjölk var att föredra då fettet tydligen skyddar proteinerna (eller vad det nu var) från att skära sig så idag blev det omprov i mindre skala och denna gång med motsvarande mellanmjölk, 2%. Den skar sig lite bättre, men fortfarande inte i närheten av hur det borde se ut. Eventuellt har det med att mjölken är homogeniserad att göra, men jag är ju ingen expert på ämnet direkt så det är mest en ren gissning. Å hur en fettfattigare ostmassa blir när man sen väl bakar av den låter jag vara osagt.
Projekt ostkaka kommer som det ser ut nu läggas något i malpåse tills jag får tag på löpe och kan återuppta arbetet. Det här innebär dock inte att julbordet ska bli utan denna trevlighet utan jag kör vidare på mitt alternativa projekt som innebär lite fusk i form av keso. Med hackad sötmandel och någon droppe bittermandelarom är det nog ingen som märker någon större skillnad efter skinka, korvar och potatis en masse. Har ni några hemliga ostkaketips att dela med er av tas de tacksamt emot, å om jag lyckas med mitt projekt i framtiden så kommer resultatet på bloggen.
Nu är det jul igen, fatta julafton om bara ett par dagar, och vi ska fira in da stäjtz med de ur den svenska maffian som är kvar här över jul. Ansvaret för ris à la maltan ligger på en annan familj och på vår lista står Janssons frestelse, julgodis, julmust (hembubblad) och så då ostkaka om jag kan få till en sådan. I Sverige går man till sin lokala Ica-, Coop-, Willysbutik och köper sig en paket Frödinge eller annat fabrikat och traskar så hem och startar ugnen. In da stäjtz är det lite mer krångel då det inte finns att köpa här och då följdaktligen måste ordnas lite mer från grunden om man önskar just den rätten på julbordet. Utvecklingen går dock framåt även här och för den som vill göra rödbetssallad finns det numera inlagda betor på burk att utgå ifrån och man slipper då börja med att lägga in dem själv som var fallet bara för ett par år sedan.
Tillbaka till ostkakan... När man gör småländsk ostkaka ska man använda sig av löpe som i Sverige köps på apotek eller i välsorterade matbutiker, här hittar man det online eller i specialbutiker om man har tur. Efter lite efterforskning på nätet verkade det dock som om det skulle gå att skära mjölken med pressad citron istället och där började mitt projekt.
Jag följde receptet ur Vår Kokbok och värmde mjölken till 37 grader, men ersatte löpen med pressad citron. Ingenting hände...hällde i mer citron...fortfarande ingen reaktion. Efter lite mer lusläsning på nätet får jag fram att man ska värma mjölken till kokpunkten eller strax under (för att få igång ystningen) så jag provade det, nada resultat. Mer lusläsning gav tipset att filmjölk eller gräddfil kan fungera genom att liksom agera startmotor till syrningsprocessen så någon matsked gräddfil (det som fanns kvar i burken) åkte i den med. Men, nä...det blev ingen ystning av det hela utan misslyckandet var ett faktum. I receptet står det att man ska använda 3%-ig mjölk, men de vänliga själar på internet som skrivit om sina ostprojekt informerade på diverse sidor om att en fettfattig mjölk var att föredra då fettet tydligen skyddar proteinerna (eller vad det nu var) från att skära sig så idag blev det omprov i mindre skala och denna gång med motsvarande mellanmjölk, 2%. Den skar sig lite bättre, men fortfarande inte i närheten av hur det borde se ut. Eventuellt har det med att mjölken är homogeniserad att göra, men jag är ju ingen expert på ämnet direkt så det är mest en ren gissning. Å hur en fettfattigare ostmassa blir när man sen väl bakar av den låter jag vara osagt.
Projekt ostkaka kommer som det ser ut nu läggas något i malpåse tills jag får tag på löpe och kan återuppta arbetet. Det här innebär dock inte att julbordet ska bli utan denna trevlighet utan jag kör vidare på mitt alternativa projekt som innebär lite fusk i form av keso. Med hackad sötmandel och någon droppe bittermandelarom är det nog ingen som märker någon större skillnad efter skinka, korvar och potatis en masse. Har ni några hemliga ostkaketips att dela med er av tas de tacksamt emot, å om jag lyckas med mitt projekt i framtiden så kommer resultatet på bloggen.
Frödinge ostkaka...ännu inte i en butik nära mig...Bild lånad från: http://www.frodinge.se
2 kommentarer:
Hej. Slank in här via Hedgehoginastorm. Menar du på riktigt att inlagda rödbetor inte fanns i matbutiken? Sånt känns ju som vardagsmat. Trots att jag i princip aldrig äter det. Knepigt det där hur man tänker om sin egen matkultur.
Anna Eleonor: Välkommen hit, hoppas du ska trivas! :) Ja visst känns det konstigt att sånt som "alltid funnits" i matbutiken hemmavid inte går att få tag på. Numera har de som sagt anlänt även här, men det skiljer sig väldigt åt mellan staterna och inom dem med för den delen. En vän flyttade till södra Kalifornien från Sverige med sin familj för si så där tre år sedan och då fanns inte creme fraiche att uppbringa där. Helknäppt! Ordningen är återställd nu och flera sorter (fast inte smaksatta ännu) finns att välja bland. För mer speciella saker som t ex pärlsocker åker man dock ff till IKEA. :)
Skicka en kommentar