Tillåt mig presentera - Mr Dirt Devil!

Jag har i inlägg lite här och var beskrivit den glamourösa (nåja...) tillvaron som hemmafru, men tänkte idag presentera er för en av mina kumpaner som kommer ut ur garderoben om än inte dagligen så i allafall på veckobasis: Mr Dirt Devil. Vi har ärvt honom från makens bror med familj som i sin tur köpte den av en kompis som flyttade tillbaka till Sverige och nu bor han alltså i vår garderob när han inte kommer ut på grönbete (eller...beigebete med tanke på heltäckningsmattornas färg).

Bild lånad från http://www.brodwayvac.com

Hans, enligt tillverkarens utsago, fjäderlätta lekamen och bländande uppenbarelse (jodå, den där vitskimrande saken framtill är en lampa) ger mig en rejäl workout varje gång det ska till att städas. Puh...om den här räknas som lätt är jag rätt glad att jag aldrig behövt dammsuga med en "normaltung" maskin...det känns lite som att klippa gräset faktiskt, både ljudmässigt (låter värre än ett reaplan) och det faktum att man måste hålla efter sladden så att den inte fastnar i rullborsten undertill om man råkar köra över den.

Vi bor som bekant i en tvåvåningslägenhet vilket innebär trappa...mattklädd trappa... Att dammsuga trappor är om möjligt ännu mer avancerat än vanliga golv då mackapären ska hållas på plats med ena handen medan man kopplar loss slangen och använder med lämpligt munstycke för att fånga dammråttorna. Mr Dirt Devil är hyfsat stor och trappstegen aningen mindre så det krävs en mindre balansakt ibland. I Sverige var det makens jobb att dammsuga då det är en av hushållets sysslor som han tycker är helt okej, men som jag avskyr. Där har vi dessutom centraldammsugare vilket gör trappakrobatiken betydligt enklare. Arbetsfördelningen gjordes av förklarliga skäl om i samband med flytten över pölen och nu är det jag som får den stora äran. :P

Idag fick maken dock göra ett återbesök i dammsugarnas värld då vi gjort lite underhåll på maskinen och bytt såväl dammsugarpåse (ganska så lätt) och den rem som snurrar runt borsten och för in damm och annat till själva insugningsdelen (betydligt svårare). Med gemensamma krafter lyckades jag och maken få både isär och ihop Mr Dirt Devil och minsann om inte herrn verkar vara mer pigg på att smaska i sig dammet nu när magen (påsen alltså) är tom igen.

Nu är det bara att spänna fast säkerhetsbältet, stänga öronen och köra, helst utan att det ryker. Wish me luck! :)