Reserapport - Los Olivos / Solvang

I fredags begav vi oss söderut i Kalifornien på vår mini-semester-weekend-trip som var min födelsedagspresent från maken (fast jag fyllde inte år nu, det klarades av i september). Bilen rattades mot Los Olivos som ligger i Santa Ynez-valley norr om Santa Barbara. Här kan ni kolla in läget på en Google-karta. Som lite kuriosa kan nämnas att Michael Jacksons ranch Neverland ligger en knapp mil utanför stan och att filmen Sideways spelades in här (och i Solvang) för några år sedan.

Los Olivos är en yttepyttestad med runt 1000 invånare, en mängd vinprovningsställen, några restauranger/caféer och ett hotell. Å vilket hotell sen... Fess Parker Wine Country Inn & Spa är nog ett av de mysigaste ställen jag bott på och även om det inte är motellpriser direkt så får man mycket för pengarna. Men vi ska kanske börja från början...hur hittade vi den här pärlan mitt i ingenstans?


Vi börjar med att vrida tillbaka klockan (kalendern?!) till sommaren 2009, närmare bestämt juni. Vi var över i Kalifornien för att hälsa på min svåger och svägerska som då bott häröver i si så där 10 månader varav halva tiden i Redwood City - i samma lägenhet som vi bor i nu. :) Planen var att fira midsommar med vänner i San Diego och vi road trip'ade därför söderut över ett par dagar och passade på att spana in några sevärdheter på vägen. En av dagarna började det kurra i magen kring lunchtid och tekniknördar som vi är gjordes en sökning i mobilen på vad som kunde finnas i matväg i närheten. Den närmaste orten var Los Olivos och vi styrde kosan dit för att se om där fanns något matnyttigt. När vi körde genom den lilla lilla stan kom vi fram till hotellet och den då nyöppnade restaurangen Petros (som serverar fusion food mellan det grekiska och det kaliforniska köket) och vi stannade och tittade på menyn som såg klart bra ut och där lunchade vi oss proppmätta innan vi for vidare. Innan dess besökte jag dock faciliteterna som imponerade med frottéhanddukar som efter användning slängdes i en söt tvättkorg. Inga prassliga pappershanddukar där alltså. Känslan av att hit vill jag komma tillbaka var påtaglig och i hotellreceptionen plockade jag åt mig en broschyr innan avfärd.

Drygt ett år senare kom vi alltså tillbaka och hade en supermysig helg. Alla rummen har öppen spis (gasdriven) och vårt var inget undantag som ni såg på den småsuddiga bilden här. Rummet var stort med säng, soffa, soffbord, bord och stolar och ett extra handfat i rummet (självklart även ett inne i badrummet) och såväl stor tv som litet kylskåp. Minibaren var en stor vinlåda med massa mumsigheter, viner; bubbelvatten och tilltugg som nötter, choklad och oliver. Vi utnyttjade inte den, men det är trevligt med en mer "analog" variant där rummet inte debiteras en massa kostnader bara för att man öppnar kylen eller lyfter upp en vara en bråkdels sekund för länge. Hotellet har dessutom turn down-service (ingår i priset) vilket innebär att någon kommer upp på rummet under tidig kväll och plockar bort prydnadskuddar och viker ner täcket och helt enkelt förbereder för natten. Själva turn down-servicen i sig är inte alls nödvändig enligt mig, men en trevlig touch. Precis som den lilla påsen med peanut brittle (ungefär som knäckbitar med jordnötter) de lämnade i samband med kuddfixeriet, trevligt och väldigt gott! På morgonen väntar LA Times utanför rumsdörren och när man känner sig redo är det bara att traska ner till Petros och beställa sin frukost som även den ingår i rumspriset. Personalen var supertrevlig, både på hotellet och i restaurangen och det gör vistelsen så mycket bättre än om man stöter på en hög surpuppor.

Fredagkvällen spenderade vi ätandes en trevlig och sååå god middag på Petros där jag mumsade i mig lammpasta och maken en filét mignon, vin till såklart...vi var ju ändå i det som kallas "wine country". Eftersom jag lätt får huvudvärk av rödvin fick jag vitt i mitt glas, en god chardonnay som jag givetvis redan glömt namnet på. Vinlistan var en mindre telefonkatalog tjock och vi valde att gå på servitörens rekommendationer som med facit i hand var väldigt bra. Någon efterätt fanns det inte plats för utan vi rullade upp på rummet, knäppte igång brasan och jäste mätta och belåtna.

Lördagen började med ovan sagda frukost (för min del omelett med massa trevligheter i, rostat surdegsbröd och fruktsallad - ja, tack) och en promenad runt staden där "centrum" består av fyra-fem kvarter med butiker, konstgallerier, vinprovarställen och restauranger. Vi besökte deras farmers market som var liten, men med fina varor, och tog sedan bilen söderut till Solvang.

Solvang är något så spännande som en dansk stad mitt i Kalifornien, grundad av danska immigranter 1911. Byen är full med korsvirkeshus, danskinspirerade namn och väderkvarnar, överlag en lätt romantiserad bild av "det gamla landet". Vi åt wienerbröd med chokoläääde på Olsen's Danish Village Bakery och besökte Solvangs Julehus som är en butik där julstämning råder året om. Några julprydnader inklusive ett litet luciatåg inhandlades för att pryda lägenheten fram i december och såklart den obligatoriska resesouverniren - en kylskåpsmagnet. I helgen firade de även Dogtober-fest vilket innebar att en gräsplätt mitt i stan var full med hundar och deras hussar/mattar, tävlingar och försäljningsstånd. Solvang har t o m en "As seen on TV"-butik som säljer alla de där konstiga TV-shopprylarna som man i sitt stilla sinne undrar om någon verkligen lägger sina pengar på. Butiken var full med folk så vi kan lugnt konstatera att intresset var stort.


När vi kände oss mätta på Danmark tog vi en biltur upp i bergen, ut mot havet och sedan tillbaka till Los Olivos för lite R&R innan kvällens middag. Vi passade på att testa en vinprovning i vinbutiken/baren som låg i anslutning till hotellet, men det finns som sagt en hel massa vinprovarställen i stan och provning på några av dem ingår i hotellpriset. Två vita och fyra röda viner senare tog vi oss an den "långa" promenaden till Los Olivos Café som låg rakt över gatan. Riktigt goda (och rejäla) hamburgare slank ner och vi lyckades pressa in lite efterätt i form av chokladkaka med vaniljglass och kolasås, men sen var det absolut fullt. Stämningen var trevlig och maten god, vad mer kan man begära? Vi pratade lite med de andra som satt vid baren (där vi placerats då borden var fulla och vi inte förbokat) och det visade sig att ett av paren bor i grannstaden bara ett par minuters bilväg från vår lägenhet. Världen är bra liten ibland.

Söndagen bjöd på ytterligare en god frukost (jag testade pannkakorna denna gång med hallon och blåbär *smask*) och sen checkade vi ut och begav oss hemåt igen. Vi körde highway 1 vilket normalt räknas som en väldigt vacker väg längs kusten, men det var dåligt med utsikt i regnet och dimman som rådde, men det gick bra ändå. Ett lunchstopp på Big Sur River Inn (där vi även bodde en natt förra sommaren på vår road trip) och sen vidare norrut. Framåt kvällen landade vi hemma efter två dagars semester som kändes som mycket längre. Trevligt och definitivt värt att göra om.