Ytterligare en vecka har gått och det innebär ytterligare ett läkarbesök. Allt ser fortsatt bra ut, gott om fostervatten (eller ja...bebiskiss om vi ska vara petiga) att plaska i, och efter omtagning lugnande även blodtrycket ner sig till de mer acceptabla 113/73. Första försöket gav ett resultat på 135/88 eller så och det var de mindre nöjda med. Efter lite vila så löste det sig dock. Fick veta att det blir antibiotikadropp på sjukhuset när det är dags för bebisleverans då jag testade positiv för GBS, men i övrigt ser allt fint ut. Mina små krämpor är, såklart...som allting annat, normala och det är vila å dricka mycket vätska som gäller.
Rundturen på sjukhuset igår gick finfint den med och vi fick se såväl de kombinerade labor/delivery/recovery-rummen som pre- och post-op-rummen för snittpatienter å de lite mindre recovery-rummen som man bor i under sin återhämtning efter ett snitt. Försäkringen täcker 48 h sjukhusvistelse efter vaginal förlossning och 96 h efter snitt (klockan börjar ticka först när bebisen är född) så 2-4 dagar får man vila upp sig under överinseende av sjuksköterskorna innan man kastas ut i verkligheten. Vi mötte ett par av sköterskorna och fick lite papper och instruktioner om vad som händer när man kommer dit, vart man ska gå å så vidare. Det är ett väldigt trevligt sjukhus med bra personal å det tar sisådär fem minuter att köra dit hemifrån vilket inte direkt är en nackdel.
På vår läkarmottagning arbetar fyra gynekologer/obstretiker och de förlöser vanligtvis sina egna patienter. Såvida min läkare inte är upptagen med en annan patients förlossning, är mitt uppe i en operation eller är på semester eller så, så kommer han vara den som förlöser. Det känns tryggt å bra i och med att han varit med under hela förloppet, fertilitetsbehandlingar å ja, den här berg- och dalbanan vi befunnit oss i de senaste åren. Skulle han av valfri anledning inte finnas tillgänglig är det någon av hans tre kollegor som går in och då i första hand den som har jour förstås. En av kollegorna har jag träffat ett antal gånger och det var även hon som opererade mig i fjol, de andra två har vi nu bokat in besök med under maj. Känns bra att ha träffat dem sådär officiellt en gång innan man förvandlas till en mindre trevlig person som har ont mest hela tiden.
Överlag känns det alltså bra, även om jag fortfarande inte ser fram emot förlossningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar