Då ligger jag i soffan igen för att vila, vila, vila. Det nya året inleddes med, förutom Ivanhoe och pizza, nya blödningar å så lite schyssta sammandragningar idag på det. Det där med att leva som vanligt och gå hurtiga powerwalks känns väldigt långt borta kan jag säga...
En sak som är bra är i varje fall min farbror doktor (ja, eller farbror och farbror, han är nog inte så hemskt mycket äldre än jag själv, men ni fattar). Jag hör av mig till honom via mail om jag har frågor eller som nu vill informera om några problem som t.ex blödningarna och får normalt svar inom ett par timmar. Som snabbast 45 min och som längst runt ett dygn tror jag, det beror ju lite på den allmänna arbetslasten eller om han är ledig den dan. Mer akuta frågor kan man alltid ringa mottagningen direkt om.
Idag var inte annorlunda, jag skickade ett mail vid 10 och en sköterska ringde upp mig vid lunch för att höra hur det var med mig och om jag kände att jag ville komma in på kontroll. Jag avböjde då blödningarna avtagit och jag ska på ultraljud om ett par dagar å till läkaren nästa vecka. Blir det några förändringar, eller jag ångrar mig, kan jag alltid ringa så klämmer de in mig och de uppmuntrade mig att ringa journumret om någon förändring sker efter kontorstid. Det där med att alltid få komma in om något händer känns väldigt tryggt, kombinerat med att det tar max 5 min med bil till mottagningen (samma till sjukhuset då vi bor mitt emellan).
Jag var inne före jul och allt såg bra ut, men i den här takten kommer jag snart snitta på besök varannan vecka istället för de normala var fjärde. I princip allt är normalt under en graviditet sägs det, men jag vet inte jag...
Jag har ändå varit mycket mindre orolig under de här snart 20 veckorna än jag förutsett då jag är rätt bra överlag på att oroa mig. Sammandragningarna känns värre än blödningarna, men det har ändå gått rätt bra. Ännu känner jag inget fladder i magtrakten, men när de infinner sig känns det nog bättre ändå, att få lite feedback liksom.
De tre stora hoppas-jag-klarar-mig-från-dem för egen del ligger dock fortfarande och lurar i fjärran. Beordrat sängläge är en, nödvändigt i vissa fall, men otroligt opraktiskt. Graviditetsdiabetes är en annan, som inte direkt hjälps av mitt soffliggande och nära noll motionerande. Jag försöker att äta hyfsat vettigt (med undantag för jul/nyår...där gick det åt skogen) och knaprar magnesiumtillskott. Å så den tredje, havandeskapförgiftning...går i dagsläget varken att förutse eller förebygga, men magnesiumbrist har visst förts fram som en idé så kanske hjälper tillskotten (som äts av annan anledning) även där.
19 veckor och 2 dagar gången och med stormsteg på väg mot halvtid. Det har gått rätt snabbt så här långt. Hoppas på samma känsla under andra halvlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar