söndag 30 december 2012

Gravid här och där...


Ja...hur är det att vara gravid i Amerikat? Hur skiljer det sig från Sverige? På första frågan kan jag nog klämma ur mig ett svar, på andra...en del...kanske? Jag har ju aldrig varit gravid där. :)

Anledningen till det här inlägget är nog en diskussion som uppkom i Saras blogg där vi pratade om nyårsefterrätter och jag tipsade om en underbart god frusen espressotårta som jag tyvärr själv inte kan äta just nu pga att den innehåller råa ägg. I Sverige är det inga problem, salmonella existerar knappt i svenska ägg och så länge man genomsteker sin kyckling och sköljer sina grönsaker är man rätt safe. Här över är det en helt annan grej dock. Salmonellautbrott bland äggproducenter är långt ifrån ovanliga och meloner är en annan sak som varit drabbade så rekommendationen är att inte äta råa/otillräckligt tillagade ägg och att skrubba melonens skal innan man skär i den för att inte kontaminera fruktköttet med skräp från skalet om där råkar kravla omkring några salmonellabasselusker. Många recept hämtade från Sverige blir alltså antingen omgjorda eller o-gjorda häröver, smörkrämen till drömtårtan får en skvätt hett vatten i sig istället för den där äggulan och kallvispade glassmeter göre sig icke besvär, här kokas/sjuds den till 85 grader och att hålla ordning på sina redskap så inte samma slickepott används till kall som värmd smet är ett absolut måste. Ja, om den inte diskats emellan förstås.

Vad skiljer sig mer i matråden länderna emellan för oss tillfälliga hyresvärdar? I USA gäller, precis som i Sverige, nolltolerans på alkohol och helst detsamma på rökning. Inget konstigt där.

Gränsen för koffein är satt till 200 mg/dag på den här sidan pölen, men rekommendationen är att hålla sig så nära noll som möjligt...helst inget kaffe och väljer man té istället är inte svart eller ens grönt riktigt okej det heller. Inte ens decaf är riktigt rumsrent då såväl kaffe- som tévarianternerna där koffeinet tagits bort på något vänster tydligen ändå innehåller spår av detsamma.... Jag håller mig numera till rent roiboos, förutom nån enstaka grön kopp. Kaffe dricker jag inte så det är inget problem och coladryckerna har lyst med sin frånvaro det senaste året så där klarar jag mig helt okej. Koffeinhalten i choklad ska givetvis räknas med i de där 200 mg, men där drar jag min gräns...choklad är ett måste! I Sverige ligger gränsen något högre, 300 mg/dag, och då ska man kunna sörpla i sig 3 koppar kaffe alt 6 koppar té om jag minns rätt. Ingen tittar snett på en gravid kvinna som dricker sitt eftermiddagskaffe i Sverige, men en höggravid kvinna som beställer en stor latte med extra shot på Starbucks häröver kan räkna med att få en och annan fundersam blick. Jag dricker som ogravid mestadels örttéer, men efter en snabb genomgång visade det sig att i princip samtliga mina favoriter innehåller hibiskus vilket går bort pga att det tydligen kan orsaka sammandragningar vilket inte är önskbart i det här läget och samma med kamomill som man ju i alla tider hört ska vara såååå bra. Nåja...man lär så länge man lever.

Mat då? Här gäller noll så kallade deli meats dvs smörgåspålägg som skinka, salami och liknande...om de inte är upphettade över 70 C för att ta kål på eventuell listeria. Ost är okej så länge den är gjord på pastöriserad mjölk och faller under kategorin hårdost eller sån där färdigskivad som här kallas "processed cheese". Fetaost är lite lurigt då den, även pastöriserad, ju oftast ligger i lag och därmed en fuktig, mysig miljö för basselusker. Jag gillar fetaost och har ätit det rätt mycket, speciellt sen jag trappade ner på kolhydraterna, i sallader och sådär, men nu får jag vänta till sommaren. På andra sidan pölen gäller klart trevligare restriktioner. Köttpålägg är okej, men ska undvikas mot slutet av hållbarhetstiden och behöver inte hettas upp och ha sig. Ost gäller ungefär samma som här, men kallrökta/lufttorkade varor som salami eller parmaskinka är tydligen mindre farligt i Sverige (under förutsättning att de varit frysta i minst 3 dygn) än här.

Generellt så gäller det att maten ska vara riktigt upphettad/tillagad sålänge det inte rör sig om frukt & grönt då vältvättat räcker (finns t o m grönsakstvål att köpa här som man kan skrubba sina tomater och annat med...jag håller mig till vatten jag). Julbord är lite lurigt... Julskinka är inte okej så vida man inte värmer upp den på nytt till över 70 C och jag misstänker att FDA (motsvarande svenska livsmedelsverket) inte helt gillar idén med inlagd sill. Småvarmt är okej så länge det är just varmt och sen gäller ju allt det andra jag räknat upp. Sen är rekommendationen ganska lik som i Sverige när det gäller processad mat, snabbmat och socker...undvik helst, typ, med en skillnad kanske...korv är okej i Sverige, men inte riktigt rumsrent för gravida här...

Överlag kan man väl konstatera att mat är bra, men svårt då det knappt finns något man "får" äta om man ska följa alla rekommendationerna och de där 40 veckorna kan kännas väldigt långa. Tur att jag är nästan halvvägs redan. :)

I övrigt då? Jag går till farbror doktorn på kontroll var fjärde vecka, i slutet blir det oftare, först varannan och sista veckorna varje. Ultraljud görs det normalt tre, ett vid första besöket runt v 6-8 för att kolla efter hjärtljud och se att det befruktade ägget bosatt sig i livmodern och ingen annan stans, ett runt v 13 för att mäta nackspalten på bebisen och därmed screena för Downs syndrom (dvs motsvarande NUPP/KUB i Sverige) och så ett runt v 20 som här kallas structural ultrasound och som motsvarar rutinultraljudet (RUL) hemma. De kollar att allt ser okej ut, att hjärtat har fyra kammare och att armar och ben ser normala ut och en himla massa mer, och om man vill och bebisen känner sig medgörlig får man då även veta könet. I Sverige gäller normalt 1-2 ultraljud, NUBB/KUB om det görs i ens landsting, och så RUL. I många fall får man ingen  visuell bekräftelse på att det bor någon i magen förrän efter nästan halva graviditeten. Just på den punkten känns den amerikanska varianten (nu beskriver jag ju dock hur det är här i Kalifornien...å på min mottagning, det skiljer sig säkert över landet) trevligare då man får bekräftat att hjärtat slår osv.

En hög blodprover tas förstås också. Så här långt har jag hunnit med tre omgångar, en första där de kollar blodgrupp; järnvärde och sånt, och två screeningtest (KUB) för att kolla kromosomfel som Downs syndrom och allt har hittills sett fint ut. Blir säkert fler prover längre fram, förutom glukosbelastningen som jag inte ser fram emot... Maken har även han fått ta ett helt blodprov för att kolla blodgrupp då jag är rh-negativ och det visade sig att han är positiv blev resultatet lite fina sprutor till mig, två hittills...lär väl blir nån mer innan det är dags för förlossning. Urinprov lämnas vid varje besök och de kollar efter infektioner och förhöjda proteinnivåer. Å så vägning och blodtryck förstås.

Eftersom jag haft små blödningar av och till sedan v 5 ungefär så stämmer inte det scenariot jag beskrivit ovan in på mig. Läkarbesöken har varit några fler och ultraljuden är nu uppe i 7-8 stycken då jag först kontrollerades lite extra i början pga mitt tidigare utomkvedshavandeskap och därefter blev det extra kontroller pga blödningarna. Att jag får sammandragningar vid ansträngning redan nu är inte heller något läkaren är överförtjust i så därmed blev det extra ultraljud för att kolla tappen och sammanräknat blir det då en del. Den 4/1 är det dags för nästa och då får vi veta om det bor en liten kille eller tjej där inne.

Sammandragningar ja... Inga tunga lyft, inga ansträngande aktiviteter (yogan var fortfarande okej så här långt) och vila, vila,vila. Det blir ju inga långpromenader direkt när det knyter sig i livmoderstrakten efter en inte allt för lång sträcka och för mig som är van vid att gå i ganska rask takt är det ofattbart svårt att trappa ner på tempot. Vilar gör jag mest hela tiden (har tränat på det innan och är rätt duktig faktiskt ;) ), men det finns ju en gräns för hur länge man kan sitta/ligga/halvhänga i soffan utan att bli knäpp. Men, men...jag följer doktorns råd efter bästa förmåga och försöker stressa så lite som möjligt. Att bli beordrad sängläge är inget drömscenario och om lugnare aktiviteter nu kan få mig att slippa det så får jag ju försöka så gott det går. Ett exempel på hur lite som behövs ibland är att jag igår rensade igenom kylskåpet, torkade ur alla hyllor och slängde ut saker som inte borde vara kvar. Sånt där som behövs ibland. Inget speciellt ansträngande förutom att det blev en del böjande upp och ner och definitivt inga tunga lyft då det mesta i kylen ju är småsaker som väger nästan ingenting. Halvvägs fick jag ta en paus och vila då det började krampa sådär otrevligt i nedre magregionen. Vad jag normalt inte hade räknat in som "ansträngande aktivitet" måste alltså omvärderas rätt rejält numera.

Annars då... Jag är 18 veckor och 6 dagar gången idag och vääääldigt glad över att internet och Netflix finns.

Nu ska jag pallra mig ut i köket och ställa in creme bruléerna, som svalnat på bänken efter ugnen, i kylskåpet. Morgondagens dessert som trevligt nog görs färdig idag så jag inte behöver stressa imorgon. Ser ni, jag lär mig. :)

4 kommentarer:

Emelie sa...

Lärorikt - å annorlunda!
Kanske är det hos er såsom här så att man är mer påläst och följer rekommendationerna bättre med första graviditeten och första barnet. Jag kom ju på mig själv med att tänka att det inte blev några förändringar med tredje... kanske hade jag redan gjort dem i och med småbarn i huset!
kram

Anna Johansson sa...

Åh vad roligt att läsa! Tror jag åt allt utom opastöriserad ost och drack inget kaffe alls för det pallade jag inte. Himla jobbigt att vara gravid, blir påmind om det när jag läser. Men snart så börjar ett helt nytt liv och vi ser fram emot det vi också :-)

När kommer ni i februari? Hjalmar fyller ju den 4:e och vi har dop helgen innan! Kram på dig!

mis(s)match sa...

Missat att du är tillbaka på bloggen! Roligt!
Och så underbart att du väntar barn. Hoppas att graviditetsproblemen lägger sig...

Erika sa...

Emelie: Jag tror att när man är inne på tredje omgången så sitter nog det mesta i ryggmärgen redan och då behöver man inte tänka lika mycket. Plus att man är mer förberedd på hur just ens egen kropp svarar på graviditeter och därmed nojjar man nog mindre i största allmänhet.

Anna: Ja, i Sverige så räcker det rätt långt att se till att fågel- och fläskkött är genomstekt och hålla sig ifrån alkohol/rökning/stora mängder kaffe. Sen tror jag man är mesigare under första graviditeten (eller om man har haft problem tidigare) än nummer två eller senare då man liksom har mer koll. Graviditeten har sina stunder, ibland är de bra och ibland mindre bra, men nu är jag ju mer än halvvägs så det tar sig. :)

MissMatch: Ja, jag bloggar lite sporadiskt i allafall. :) Det har börjat lugna sig lite med problemen *peppar, peppar*, men nu börjar annat smyga sig på i takt med att magen växer och blir tyngre. Var sak har sin tid således. :)